Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigfrid Siwertz: Staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sigfrid Siwertz:
STADEN
taden är en maskin. Den är en maskin för koncentrerandet
av människor och mänskligt arbete. Den är en trafikmaskin
och en maskin för samboende. Den innesluter, hoptränger och
länkar i varandra människor, marknader, tillverkningar och
institutioner. Intet är här natur, allt är skapat av människan
för människan, till ett ändamålens koncentrationsläger, blott man
däri icke inlägger något av våld eller tvång.
Staden är en besjälad maskin. Jag tillåter mig att citera några
rader ur det festspel, jag skrev vid invigningen av Stockholms
stadshus:
Se städer fogas ej av sten allenast,
en rytm, en puls, en trevan äro de,
ett mystiskt helt av sten och liv som snäckan.
Ja dessa fantastiska massor av sten, betong, stål, asfalt hänga
dock ihop med och byggas av människoströmmen, som brusar
genom dem. Det är icke döda block utan en konstfullt formad
materia, som överallt vetter mot och tjänar det mänskliga och
på något gåtfullt sätt får del av dess liv.
Staden är den ojämförligt största och mest häpnadsväckande
maskin, som människorna skapat. Med sin trots allt
överskådliga och plastiska verklighet, sin djupa konkretion, sina på något
gåtfullt vis besjälade stenmassor överglänser Storstaden, som
mänsklig skapelse enligt min mening den ännu jättelikare men
i många avseenden diffusa och abstrakta Staten.
Låt oss nu kasta en flyktig blick på denna arbetande
stadsmaskin. I Stockholm ger ingen punkt ett sådant fulltonigt och
97
s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
