- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1935. Sverige /
107

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torsten Fogelqvist: OM svenskt landskap och natursinne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)



Torsten Fogelqvist:

OM SVENSKT LANDSKAP
OCH NATURSINNE



Det var en gång en svensk kosmopolit och pilgrim, som i
åratal dröjde sig kvar i Södern och Österlandet, lockad av
äventyret, led vid samtiden. I brinnande färger målade hans poetiska
fantasi det landskap och den sagovärld, som en gång i tiden
givit upphov till Homeros’ sånger och Tusen och en natt. Men
mot slutet av vallfarts- och vandringsåren avpressade honom
hans hemlängtan en säregen trosbekännelse.

Vårt land, var det en enda hed av kistelstenar,
behöva vi ej ljuga dessa stenar
till guld och pärlor för att älska dem.


Sällan eller aldrig har väl någon använt en ogästvänligare och
paradoxalare bild för att karaktärisera fosterlandskänslans
elasticitet och oberoende av rent estetiska lustförnimmelser, än Verner
von Heidenstam här gjort. Inte ens Homeros gick så långt i
patriotisk asketism, då han i Odysseus nionde sång låter Odyssevs
inför faiakernas konung tolka sin saknad efter den ö, där han
skådat dagens första ljus och byggt sig en borg i livet. Han
säger om sitt Ithaka:

Stenig hon är men en god fostrarinna av män. Ja, i sanning ingen
syn jag ljuvare vet än fädernejorden.

Heidenstam låter känslan liksom på trots blomma t. o. m.
bland kiselstenar. Homeros nöjer sig med stenarna. Allt beror
på landskapets förmåga att framkalla de känsloreaktioner och
idéassociationer, som koppla människan in i livsströmmen. Och
det strider icke mot erfarenheten, även om det kan förefalla
orimligt, att en hed av kiselstenar med minnenas
belysnings-hjälp, likaväl som en barrskogsplatå eller en sjöutsikt, kan alstra
sinnesintryck och själsrörelser så starka, att själva kiseln blir

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:07:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1935/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free