- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1935. Sverige /
112

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torsten Fogelqvist: OM svenskt landskap och natursinne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Torsten Fogelqvist

om, vad som finns att se. Men saken har en annan sida. Den
som vill se, måste inte bara kunna konsten att resa, utan också
konsten att stanna, att söka sig in eller ut någonstans. Faran
är: med motorismen, att farten och sporten blir självändamål,
och med turistväsendet, att sällskapslivet, landsvägslunchen,
kameran och vykorten få ersätta umgängelsen med naturen. Något
liknande kan också sägas om den modärna frilufts- och
terrängsporten, fast faran här är vida mindre. Den har fört massor
av stugsittande ungdom ut i landskapet. Och den har i sin mån
och i hög grad bidragit till, att svenskarna nu bättre än förr
känna sitt land. Men för naturkänslan och fosterlandskärleken
är det icke nog, att detta landskap blir en terräng för fysisk
kraftutveckling blott, ett landskap, som man seglar, badar, skidar,
bowlar, golfar och landstormsorienterar sig i. Terrängen måste
få sitt eget innehåll. Och om flocklivet och kamratlivet skulle
hindra den enskilde att någon gång vandra sin ensliga stig, göra
sina egna iakttagelser och tänka sina egna tankar, så vore också
det till förfång för den rätta upplevelsen av bygd och land.
Lyckligtvis har Linné fått en hel stab av modärna lärjungar, som
bilda en andlig motvikt mot ensidigheten och överdrifterna och
som genom sina landskapsskildringar och naturbeskrivningar
öppnat både gamla och nya landvidder, utsikter och inblickar.
Endast ur det allra sista årets orienteringslitteratur kan man
plocka ett fint och saftigt klöverblad: Österlings »Skånska
utsikter», som ge en både realistisk och poetisk glimt av det
svenska kulturlandskapet, Erik Rosenbergs »Oset och
Kvismaren» och Carl Fries’ »I skogen», som båda på ett tjusande och
intimt sätt framtrolla bilden av orörd och ostörd svensk natur,
samt slutligen Selanders »Svensk mark» i vilken naturen och
kulturlandskapet mötas.

Då man studerar den litteratur, av vilken dessa arbeten endast
utgöra prov på sista årets skörd, får man en ganska intressant
föreställning om den snabba och rika utveckling, som svensk
landskaps- och naturkänsla genomgått sedan den klassiska och
romantiska naturbetraktelsens tider. Det har säkert hänt mången,
vad som hänt författaren till dessa rader, att han på en utländsk
resa, fylld av skönhetsintryck och stimulerad av intressanta
upplevelser, fått en plötslig längtan efter en utsikt inte bara för
ögat att se, utan också för hjärtat att vila i och för fötterna
att växa ned i liksom rötter som söka ett fäste. Vid slutet av

112

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:07:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1935/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free