Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Attorps: Resan till sommaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avlösas av tilltagande soliditet, muntert grinande födgeni och,
den realistiska inställning, som snart skulle komma att sörja
för det svenska folkets fotbeklädnad och redan nu tog sig
uttryck hos de bönder och riksdagsrepresentanter, vilkas i-ljud
surrade som ett slags språkliga garantier för varje beaktande
av det jordiska livets krav. Det är verkligen en psykologisk
upptäcktsresa som går rakt in i Etternärke, om vars infödingar
det heter: »I allmänhet äro de icke öppenhjärtlige som
sörmlänningen; men också icke, som han mången gång är,
framfusige och obetänksamme. Icke heller hava de den förargliga
gnetighet och illparighet som upplänningen; men icke heller
hans småtrevliga förtrolighet, då han visar sig på sin goda sida.
Närkingarna äro ett något bakslugt släkte, som tänker mer än
det säger, och gör vad det tänker, förrän man vet ordet av.
En solid beräkning leder deras steg; med den konsolidera de
sin privata ställning, och kunna även sträcka den ett stycke
längre. De veta bättre än andra bönder huru det står till i den
allmänna världen, och man får av dem höra reflexioner
grundade på en egen Mutterwitz och en egen praxis italica, vilka
slå spiken bättre på huvudet än all abstrakt teori.»
Törneros låter sig faktiskt läsas med behållning än idag. Han
hade många goda sidor: han begrep sig på Närke, och han var
i viss mån — om det inte låter alltför chockerande — på ett
behagligt sätt osvensk. Liksom vi ha en mycket rik och
skarpsinnig historisk litteratur, så när som på det lilla faktum att
det inte finns några för vanligt läskunnigt folk avsedda
biografier om exempelvis Gustav Vasa, Karl XII och Jan Banér —
som det ju också kunde vara roligt att få veta något mera
bestämt om till omväxling med allt vi få veta om riksdagsmöten
och fredsförhandlingar —, så ha vi också en rikedom på resor,
i vilka det med en ofta beundransvärd iakttagelseförmåga
berättas om allt möjligt utom just om hur de olika landskapens
inbyggare skilja sig från varandra till lynne och läggning. (Har
det stått någon artikel av det slaget i Svenska
turistföreningens årsskrift, sedan denna började utkomma?) När vi tala
om de svenska provinskaraktärerna, använda vi ett eller två
eller tre attribut — livlig, dryg, glättig o. s. v. — och så får
det vara. Många färger ha vi inte på paletten, och de vi ha
äro mestadels övertagna från de stora diktarnas skildringar av
sina respektive födelsebygder. Mycken sanning kan naturligtvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
