Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Gustaf Näsström: Cyklist på eriksgatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gustaf Näsström:
CYKLIST PÅ ERIKSGATAN
Just då jag skulle ge mig ut på en fjorton dagars cykeltur i
fjol höst, hände mig något ganska egendomligt. Jag vaknade
en strålande augustimorgon i Uppsala och fann mig vara inte
bara en nutida semesterfirare utan på samma gång konung Erik
Läspe och Halte. Läkarna skulle ha betecknat detta som ett
rätt allvarligt fall av personlighetsklyvning, men konung Erik
och jag läto oss intet bekomma utan inledde strax på
sängkanten ett animerat samtal om vad man lämpligen borde företa sig
en så vacker morgon. Klockorna i domkyrkotornen svängde
och rungade i munter täkt, ty det var stiftsmöte i staden, och
svartrockiga herrar av mycken värdighet mumsade på astrakaner
och plommon bland blomstergummorna på Fyristorg.
Skolungdomen hade börjat samlas till inträdes- och flyttningsprövningar,
och de duvna sommarstudenterna kvicknade till, när de första
fackskoliterna döko upp mellan Jansons Frestelse och Politiska
Knuten. Staden och riket höllo på att vakna ur den primitivistiska
sommarslummern på badstränder och fjällhedar; plikten tog vid,
där lättjan härskat, och kulturmaskineriet satte sig knarrande
och stånkande i gång för vinterdriften — det borde vara
raffinerat att just då ge sig av på en självrådig cykeltur i det
långsamma och avmätta tempo, som anstår filosofer och män av
kvalitet.
Konung Erik Läspe och Halte reste vissa invändningar mot
detta förslag, förmenande att vi hellre borde inköpa ett par
springare och rida vägen fram, som han var van av gammalt,
och det tog en lång stund, innan jag lyckades övertyga honom
om att tiderna så grundligt förändrat sig sedan hans ungdom
i början av 1200-talet, att ingalunda ridhäst och rustning utan
fastmera antalet hästkrafter i bilmotorn utgjorde det världsliga
frälsets insignier samt att en långfärdsryttare på rikets allmänna
landsvägar numera måste bli misstänkt för att vara antingen en
snobb eller en dåre. Alltså ströks ritten. Att gå till fots vore
171
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 22:07:15 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stf/1935/0173.html
