Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Näsström: Cyklist på eriksgatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cyklist på Eriksgatan
vidare — nu som på 1200-talet — ett vulgärt och påvert
fortskaffningsmedel för bettlare, lekare och annat löst folk, därtill
allt för långtrådigt för personer med rappare fart i huvudet än
i benen. Alltså ströks fotvandringen. En biltur måste anses ytterst
fördömlig bland män, som insett att brådskan är moder till minst
lika många laster som lättjan och att människokraften i spänstig
självhävdelse är att räkna för mer än även de mest vältrimmade
hästkrafter. Alltså återstod ingenting annat än cykeln. Detta
förnämliga fordon tycktes tilltala kung Erik så mycket mera som
det illusoriskt erinrade honom om färdetakten på den tid, då han
själv daskade omkring på hästryggen och regerade land och rike.
Men vart skulle vi styra kosan? Medan vi rakade oss
framför en spräckt spegel, som dinglade på sned över ett rostigt
emaljtvättfat — var det 1200-tal eller 1900-tal? sådant kan vara svårt
att avgöra i den svenska landsortens rum-för-resande — märkte
vi att vad kung Erik varmast åtrådde, var att än en gång få
återuppleva sin ungdoms minnesrika Eriksgata. Jag varnade
honom för tusen mötande överraskningar och besvikelser, men
han stod fast vid sitt beslut att med egna ögon varsebliva, hur
landet burit medelstidsarvet genom tiderna, om det gått framåt
eller tillbaka. Och så bar det då omsider av på en färd, som
skulle komma att omfatta bortåt åttio svenska nymil och föra
oss genom det uråldriga svenska rättssamhällets hj ärtbygder kring
Mälaren, Vättern och Vänern. Resplanen måste anses idealisk
för cyklister, ty den skälver av ständigt växlande motsättningar
mellan land och stad, mellan odlingsbygd och urskog, mellan
bergstrakter och slätter och mellan nutid och flydda tider.
Den första upplevelsen av dessa motsättningar mellan
gammalt och nytt kändes en smula genant. Den väntade oss vid
Mora stenar, en plats, där man ju gärna skulle unna en
medeltidskung en verklig högtidsstund. Men Erik Läspe och Halte
blev fullständigt desorienterad, då jag några kilometer sydost om
Uppsala pekade ut för honom en liten byggnad vid vägkanten,
närmast lik ett bårhus på en lantlig kyrkogård, och uppgav, att
detta gustavianska stenskjul rymde Mora stenar. Han ville
varken vidkännas platsen eller stenarna såsom historiskt äkta
minnen, och vår avsikt att här, vid den gamla Eriksgatans förmodade
utgångspunkt, högtidligen läsa partiet om Eriksgatan i
Upplandslagens kungabalk ändrades därför på så sätt, att vi i stället cyklade
upp till Gamla Uppsala, där miljön är långt mera lämpad för
173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
