Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Näsström: Cyklist på eriksgatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Cyklist på Eriksgatan
mellan vasskantade lövskogsstränder under en kraftledning, som
svingar sig på fyra smäckra, svindlande stålstativ över fjärden.
Det är för övrigt en påfallande men självklar sak detta, att
färj sunden utgöra så mycket mera konservativa vägriktare än
fasta marken. Knappast någon nutida väg följer strikt samma
linje som forn- eller medeltidens; våra färjställen däremot ligga
i regel kvar på samma platser, där överfartsställen funnos på
Arilles tid, och de bilda genom sin långsamma omständlighet
en behaglig anakronism i nuets snabba kommunikationsnät.
När de allesammans en gång ersatts av broar, skall det enda
ålderdomliga och farthejdande momentet i vårt vägväsen ha
försvunnit. Hur blir det t. ex. att rusa på en högbro av
betong över sundet mellan Tosterön och Strängnäs i stället för
att som hittills dröja vid öns sydstrand och i väntan på färjan
lugnt och med välbehag njuta anblicken av den lilla pigga och
pittoreska staden med dess spegelbild i Mälarvattnet? Det ger
en så nyttig känsla av kontinuitet att möta en dylik stadsbild
med fryntliga borgarhus och stränga lärdomsanstalter klungade
samman i hägnet av en domkyrka, som lyfter en bastant och
auktoritativ tornkropp från krönet av stadens akropol. Det var
inte av en slump, som Oscar Levertin just av Strängnäs lät
sig inspireras till »Magistrarna i Österås» med dess stolta
hyllning till det levande förflutna. Det ligger åskådligt lagrat här
på domkyrkohöjden, där sekel efter sekel avsatt sina spår,
alltsedan de i domkyrkomuren infällda runstenarna höggos över
sörmlänningar, som på tusentalet farit i Österviking och funnit
sin död i Ryssland och Särkland. Nu spinner lärdomsidyllen
i askars och lönnars skugga och i det varma höstsolglittret över
konsistorium och skolungdom, som promenerar kring domens
röda murar.
Vid färjläget i Strängnäs skulle södermännen ha mött oss
med lejd och gisslan, men skam till sägandes tog ingen notis
om oss. Därför cyklade vi demonstrativt vidare mot söder och
fingo en känning av gammal förnäm sörmlandskultur, när vi
kommo ut på Mariefredsvägen, som glider fram mellan
herrgårdar och bruk genom ett landskap med högtstående
jordbrukskultur. Lummiga lövträd förvandlade vägen till en allé,
och vi upplevde den intensiva njutningen att flanera på cykel
i långsam takt, dröjande vid vita säterier och röda torpstugor
eller kanske inför en hjord av kossor, som avbetade saftiga
183
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
