- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1935. Sverige /
199

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Näsström: Cyklist på eriksgatan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Cyklist på Eriksgatan

med namnet »Normlösa», uppfattade vi det som en inbjudan
att leva livet rikt och hänsynslöst utan alla normer. Men vi
måste vara på vår vakt som resenärer i tid och rum. Vi måste
titta in i kyrkorna, analysera altarmålningarna och tolka
runstenarna, ty sådant ingår oupplösligt i traditionell resekultur,
och när vi kommo till Öjebro, måste vi stiga av för att
beundra den gamla stenbron med dess präktiga brokistor, som
nu efter 150 års bruk kommit i riksantikvariens hägn för att
tjänstgöra som en bild av gammal fin brobyggnadskonst.
Skän-ninge gav oss också mycket att fundera över, när vi sågo dess
tegelröda kyrktorn resa sig över småstadens tak som en vakande
höna över sina kycklingar. Här strömmade vägarna samman
från städer och bygder, åkrarna lyste och korna råmade tätt
in på knutarna av ett samhälle, som är ett mellanting mellan
gammal köpstad och lantlig idyll. Vänligheten mot livet,
förtroligheten med naturens skapande och groende krafter kan inte
vara mera rik och ödslande än här i Östergyllen, där säden
bugar och solen ler mot välgödda patroner. Det är självklart,
att det gamla götarikets maktcentrum låg just i dessa trakter,
bördigare än eljest i landskapet, fria från skog och myrar. Högt
uppe i Bjälbo kyrkas torn, där Birger Jarls moder, Ingrid Ylva,
haft sin unkna kammare, sågo vi ut över slätten med dess
böljande åkrar och vallar mellan glesa, myndiga gårdar, och
det tycktes oss lika naturligt, att kyrkans kor bar vittnesbörd om
gammal bildkär fromhet som att traktens allmoge fått placera sitt
hemmabroderade bondetågsstandar i själva det heliga rummet.
Guds ära och bondens vilja komma gott överens i dessa trakter.
Men bortom slätten mellan Hov och Appuna lockade oss
Tåkern med blått vattenglitter i middagens solrök. I lycklig
helgdagsfrid låg bygden kring sjön, endast klockklangen från
något kyrktorn kom rymden att dallra, och när den tystnat,
skar fåglarnas rop oroligt och vaksamt genom stillheten. Över
de flacka strandmadernas bruna tuvighet lyste de vita
svanhannarna mot sjöns blånad, skyggade för främlingar på stranden,
skockade sig och drevo bort i tätnade förband mot Väversunda
vassar. Vi dröjde här en stund inför uppenbarelsen av en värld
långt utanför all modärn kultur men ändå så organiserad och
effektiv i sin hörsamhet mot instinkternas lagbud. Längre åt
sydväst gav oss den nu så lyckligt frigjorda Rökstenen en
gåtfull hälsning från tider, då dessa bördiga nejder nyss hade lagts

199

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:07:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1935/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free