Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Näsström: Cyklist på eriksgatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustaf Näsström
under agrar kultur, om än i primitiv form, och mot åkrar och
alléträn avtecknade sig stenblocket i rustik monumentalitet. Men
när vi i solnedgången nalkades Alvastra, fingo vi åter några
sekunders känning av det vilda fågelsamhället på Tåkern.
Plötsligt började den rodnande rymden brusa av ett knarkande dån:
det var en svanfylking, som svävade förbi ett 30-tal meter över
våra huvuden med aftonsol på bröst och vingar och halsarna
sträckta mot söder. Man undgår inte makten av en sådan
upplevelse. Här, där kloster och fästen talade om medeltida
livsöden, fick den ett skimmer av riddarsaga, av Flores och
Blanzeflor, av Tristan och Isoide. Och nuet blev stilla och
andaktsfullt under sagans brusande flykt.
I kvällsskuggan under Omberg låg Alvastra kloster på knä.
Berget ristade sin svarta, taggiga kontur över klosterkyrkans
gavelmurar och nakna valvbågar. Gräset grodde bland
kalkstensplattorna, och skymningen darrade i skeppen och i
cister-cienserbrödernas pariatorium och korsgång. Det förflutna grep
oss med kraften av något evigt närvarande, lika aktuellt i sitt
nitiska samhällsbygge med odling av marker och viljor som i
sin strävan efter ett hinsides mål för all vår trånsjuka vandring
genom hektisk livsbejakelse och torr askes. Kanske togo de
fromma munkarna fel väg, när de avsvuro världen. Kanske
måste vi hugga oss tvärs igenom alla frestelser för att nå fram
till verklig trygghet. Där borta, på andra sidan berget, just där
branterna stupa mot Vättern, bodde en gång en livsglädjens
prästinna, som älskade sol och ymnighet och trodde på
människans kraft att nå salighet och skönhet genom att leva rikt
och fullt. Det är något symboliskt i detta, att Alvastra vetter
mot sval och idog morgon, Ellen Keys »Strand» mot gyllene
middag och vemodig skymning. När alla goda makter gjort
bankrutt i världskriget, slocknade allt hopp över prästinnans
liv. Vi, som tagit mandom, sedan hon gick bort, måste försöka
tro på en ny morgon igen, sval och idog som munkarnas men
varslande om solvarmt liv.
Kan man somna in i en rikare drömvärld än just i dessa
trakter, där en uråldrig kultur av fromhet och härsklysten
världslighet möter nuets vegetativa ro? Vi sökte vårt nattläger
i turistföreningens vandrarhem på Stocklycke gård, ett gammalt
överjägmästarboställe, som förenade en skuggig
1800-talsroman-tik med en herrgårdsmässig trevnad. Månen stod blank och
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
