- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1935. Sverige /
215

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Näsström: Cyklist på eriksgatan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mäktighet på Badelundaåsen, en alltjämt mäktig rullstensås, på
vars kron kungsvägen nu som förr drar fram mellan mossiga
bautastenar högt över den vida slätten. Vid dess östra ända
mötte oss en av landets mest fascinerande fornlämningar,
nämligen Anundshögen, som höjer sin väldiga, gräsbevuxna rundel
i majestätiska dimensioner över den omgivande tingsplatsens
myller av runstenar och skeppssättningar. Här är den
ursprungliga kungsvägen ännu skönjbar, där den glider in genom
björkskogen, och i stillheten på denna fridlysta plats förnams vår
forntida kultur som en levande verklighet i kanske högre grad
än på någon annan punkt i landet.

Över Enköping bar vår väg tillbaka mot Uppsala igen. Ett
par veckor i cykelsadeln hade låtit oss avläsa pulsen i den
nutida svenska landsorten med allt vad den rymmer av gammal
odling och modärn teknik, av stilla innerlighet och bråd
företagaranda, av enhetlighet och stilbrytningar. De hade samtidigt
skänkt oss den frihetskänsla gentemot klockslag och yrkesplikter
och den beroendekänsla gentemot väder och vind, vilka bägge
äro så vederkvickande för sinnet i en tid av mekanisering och
teknisk fulländning. Medan vi, trötta av sista färddagens möda,
styrkte oss med mjöd ur det silverbeslagna dryckeshornet på
värdshuset i Gamla Uppsala, sade vi oss, att varje svensk
medborgare borde göra en dylik privat Eriksgata för att »lagligen
komma till land och rike» såsom sitt arv och eget. Ty nu som
i forna tider löper kungsvägen genom ett koncentrat av svensk
natur och kultur, och har man en gång följt den, känner man
dubbelt starkt blodets och viljans gemenskap med det bärande
och centrala i svensk tradition och nyskaparanda.

Knappt var det ordet sagt, förrän konung Erik Läspe och
Halte, blek och dimmig i konturen, försvann i djupet av det
vördnadsvärda hornet. Det bubblade till i mjödskummet, och
borta var han i nästa nu. Jag har ofta undrat över, vart han
egentligen tog vägen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:07:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1935/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free