Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edvin Porad: En långfärd i kanot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Edvin Porad
hans kanot upp och ner, men alla andra sinnen gav honom
förnimmelsen av att åka på ett slätt golv. Vi siktade rätt på
Långro-udden och gladde oss åt, att här söderut steg kusten upp till
blånande höjder. På vänster hand hade vi Storbådans fyr, som
just fick besök av lotsfartyget, och åt höger sträckte sig
Nord-malingsfjarden ett par mil in i landet.
Då vi närmade oss Långroudden, möttes vi av väldiga
bränningar och fick göra en stor lov utåt för att sedan ta oss i land
på baksidan. I en förtjusande liten vik landade vi, och som
det börjat blåsa sökte vi upp en liten glänta en bit in i skogen
till rastställe. Snart fräste vår lilla ettriga Primus och under
vårt »gående smörgåsbord» upptäckte vi en av det här
jordklotets vackraste små idyller: en skogsglänta med en liten tjärn,
där några änder flög upp, bakom tjärnens bortre strand låg havet
oändligt mäktigt under en grann himmel, och vid horisonten
kunde man till höger skymta Ångermanlands mörkblå
bergsträckningar. Efter maten överraskade Birger med smultron, som
han funnit därute, och då vi 10.20 satte kurs på Sljärnöudden
kom vi överens om, att till det här stället borde vi fara någon
mer gång. 16 km hade vi framför oss till nästa land och
kompassen visade oss till en punkt utanför det yttersta landet, vi
kunde se. Det började skymma och blåste motvind, som
stundtals blev ganska ettrig. Mälta, varma och välmående tog vi från
början i ordentligt, och hade inte motvinden varit, skulle vi
hunnit en god bit första timmen. Småningom gick ju den där
övermänskliga styrkan bort, och vi kände oss som vanligt. Natten
var mörk, molnig och vacker, och vi lät inte onödigt prat störa
stämningen av vördnad och allvar.
Om jag inte minns fel, var klockan (torsdag 20 juli) ett, då
vi i ljusningen hade nått Stjärnöudden och drog upp kanoterna
på en idealisk sandstrand med nästan tvärdjup utanför. 3 à 4
km bortåt lyste Husums sulfatfabrik med tusen tindrande ljus,
och rassel och dån bestyrkte, att här arbetades för fullt mitt i
natten. Så slogs tältet upp inne i skogen på en mjuk mossmatta,
och snart sov vi trötta, nöjda och belåtna. Det finns
njutningsmedel!
Klockan hade hunnit bli över 12, innan vi på nytt satt i
kanoterna och gnodde för fullt för att rå på en tjurig motvind.
Efter 1V2 timmes verkligt hård paddling hade vi hunnit 7 km
till en liten o, där vi gick iland för att invänta lämpligare väder.
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
