Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edvin Porad: En långfärd i kanot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Edvin Porad
timmes rast med te och smörgåsar fortsatte vi mot Högbonden
(7,5 km), som blinkade mot oss avmätt och precist. Vid en
grundprick utåt havs låg fyra fiskebåtar sammanlänkade, och i dem
vilade fiskarena några få timmar, tills arbetet med
strömmingsskötarna skulle börja. Höglasmen och Högbonden är bägge
mycket branta och når en höjd av cirka 70 m. Höglasmen är
bebodd av tusentals fåglar; tärnor och trutar nästan fördunklade
himlen, då de vilt skrikande och skränande flög ut för att titta
på fridstörarna och göra några varnande dykningar mot dem.
Är Höglasmen fåglarnas ö, så är Högbonden människornas.
Högt uppflugen på toppen ligger fyren med vidhängande
boningshus som en riddarborg, hög och ointaglig. Någonstans hade
jag hört talas om en grotta här, och vi fick tag på den nästan
av en slump. Den är cirka 10 m djup, tillgänglig endast från
vattenbrynet och vi paddlade in så långt det gick. Längst in
kom vi bara en i taget. Ute hade vi haft en svag dyning, som
vi knappt lagt märke till, men här inne lät den höra av sig så
det plaskade, skvalade och skvätte riktigt bra. Upp till taket,
som dock ej är helt utan visar himlen genom en spricka, är det
väl 15 m. Innan vi for in, hade vi tänt var sitt stearinljus, och
hundratals stora fyrkantiga kristaller på de mörka väggarna
tindrade med svagt sken, tändes och släcktes.
På västra sidan har vi gå-ilandstället, och där drar vi upp
kanoterna. En linbana leder upp till toppen med fyren, men den
är avsedd för ved och varutransport. För vår bekvämlighet har
man trappor på de brantaste ställena. Vi travar uppåt och blir
förbluffade av växtlighetens enorma frodighet. Fyrplatsen är
smånätt och pyntad, och allt är väl hållet och ordentligt. Vi
har lördag 22 juli nu, Birger börjar vara lite sömnig efter sin
Hysko, men jag hejar på och lurar honom ytterligare en mil,
och klockan V25 stupar vi »i säng» på Långskär, som tycks ha
bara 4 kvm lämplig tältplats. Runt omkring oss arbetar tjogtalet
fiskarbåtar, och inifrån sundet mot fastlandet är det någon som
skriker eller sjunger något underligt. Samma låt eller tongång
upprepas ideligen.
Klockan 12 vaknar vi. Efter ett uppiggande morgondopp i
vindstilla och strålande sol lagar vi mat och är snart färdiga för
vidare strapatser. Vi har gemensamt studerat sjökortet, och jag
har även bortåt sydväst pekat ut den udde, vi skulle runda för
att komma upp i Grönsviksfjarden, varifrån vi har planer att
232
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
