Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edvin Porad: En långfärd i kanot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En långfärd i kanot
vänd landgång, som ligger på en smutsig kolkaj. Och slocknar
naturligtvis med ens. Det har varit 48 kilometers färd sedan
förra lägerplatsen.
Söndag 23 juli. Klockan är väl halv 9, när jag vaknar till
medvetande, att jag är pank och måste skaffa pengar. Det är
en solig och ljuvlig morgon med svag sydlig vind. En tupp gal,
och uppe i en backe går ett par karlar söndagsfina i vita
skjortärmar och gonar sig och tycker, att vädret och allting är ganska
gott. Jag ger mig till tals med dem, och efter en liten stund
har jag klart för mig var jag skall försöka få pengar, utan att
jag för dem behövt tala om, vilken fattiglapp jag är. Man kan
nog inte tala om förtroendeingivande utseende i samband med
mig just nu. Skäggstubben är rödgul, kläderna har varit med
om flera färder förut och var dessförinnan kasserade. Men en
ylletröja från min ungdom får skyla överdelen, och då jag hasar
ner byxorna ordentligt syns det knappt, att jag inte har strumpor.
Så uppsöker jag den hedersman jag utsett till min välgörare och
drar min historia. Det är en äldre, fin man, som ler åt
ungdomens dårskaper och lånar mig 10 kr. att betalas snarast.
Glad och småförmögen går jag nu till min kanot och lagar
frukost, påpassligt hjälpt av en samling småpojkar, som lyder
min minsta vink. Jag har beslutat paddla upp till Nyland för
att därifrån ta »Turisten» till Sollefteå, och då jag sticker ut
märker jag, att jag har en härlig akterlig vind. Som jag har
gott om tid, ger jag mig in på skjortseglingskonsten, och med
hjälp av den sönderdelade paddeln lyckas jag gillra upp skjortan
så jag får ett präktigt vindfång. Behagligt tillbakalutad seglar
jag så upp mot Nyland (12 km) och blir till sist riktigt
duktig i segling. Genom att flytta kroppstyngden och skeva med
skjortan samt flytta den i sidled, lär jag mig behärska cirka 90
graders vinkel utan roder, och mötande har ogement roligt, ty
på håll ser det väl ut, som om en fågelskrämma kom farande.
En sista lyckad manöver för mig intill en kaj i Nyland, och
sedan jag tittat mig omkring i samhället har jag ett par tre
timmar på mig för sömn i en bussväntsal.
Jag hade så smått hoppats, att Birger skulle vara ombord på
»Turisten», men naturligtvis var han fortfarande borta. Färden
upp till Sollefteå är underbart vacker, och då jag vill vila mig
från utsikten, har jag nöje av världens mest förälskade par, som
just gör den här turen den äran. Hela vägen får båten slåss
239
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
