Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edvin Porad: En långfärd i kanot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En långfärd i kanot
bärgningsarbetet. Det visade sig, att Birger hamnat i Prästmon
och att pojken var ett riktigt fynd, som skaffade en dragkärra
för transport av vraket och grejorna upp till närmaste
järnvägsstation, varefter han lockade sina föräldrar att idka välgörenhet
mot den skeppsbrutne i form av kaffebjudning. Birger kvitterade
hjälpen med visselpipan och en del annat lösöre, ty pengarna
måste han spara för färden till Sollefteå.
Så kom då natten, som Birger ämnade tillbringa i kanoten.
Men det blev kallt i all blötan, så han jagades huttrande upp
och beslöt att vandra ned till Nyland, som han tyckte sig ha
ett minne av att jag talat om. Av den 10 km långa marschen
dit ned blev han ju varm, men av mig såg han naturligtvis
ingenting. Inte en människa syntes, som han kunde rådgöra
med, men den ask tändstickor han ägde använde han nu på
så sätt, att han repade eld på en sticka i taget, och med den
sotiga stumpen skrev han på hittade papperslappar det lakoniska
meddelandet:
Edvin!
Sollefteå.
Birger.
Fem sådana affischer uppsattes nu på olika ställen i samhället,
och så var det att trava landsvägen en mil igen för att komma
till det tillfälliga hemmet i Prästmon.
Efter vilken natt som helst kommer dock till slut en morgon,
och för det sista av sin förmögenhet åkte nu en blek, trött,
frusen och hungrig liten Birger till Sollefteå i buss. Efter en yttre
besiktning av de olika hotellen beslöt han försöka med ett av
de större och hade turen att redan vid inträdandet få se mitt
efterlängtade namn lysa sig till mötes från den svarta tavlan.
Han blev förbluffad över den enastående artighet och välvilja,
med vilken han blev mottagen och eskorterad till mitt rum,
sedan han sagt sitt namn, ty han visste ju ej, att han bar på sig
hela min reskassa, något som jag med alldeles särskild
understrykning talat om på hotellet.
Tisdagen den 25 juli tog vi tåget med våra kanoter till
Bispgården. Det var nu den stora frågan, hur vi skulle kunna
laga Birgers kanot, som verkligen såg bedrövlig ut. Revan var
drygt en meter och hålet gapade oroväckande. Birger, vars huvud
alllid är fullt av funderingar över hur olika ämnen och saker
245
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
