Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Edvin Porad: En långfärd i kanot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Edvin Porad
en bit mot vårt nästa mål, Bergeforsen, behagar solen krypa
ner redan vid halv 7-tiden, ett par timmar tidigare än
föregående dagar. Expeditionens klocka har ett fel i fjäderfästet, som
gör att den för varje uppdragning går bara 3 à 4 timmar. Birger
har tidigare varje natt i halvslummer eller helt sovande med korta
mellanrum dragit upp klockan, så att den alltid varit igång, men
nu har han tydligen klickat. Undra på att vi i morse tyckte
oss ovanligt morgonpigga klockan 7, då hon var 9!
Strax ovan Bergeforsen lägger vi iland och gör en tur ut på
landsvägsbron, som korsar älven just i forsens början. Det är
en ordentlig fors, och blotta tanken på att gå igenom den med
kanot ger mig hjärtklappning och obehagliga känningar i
maggropen. Sedan vi på ett kafé köpt oss ett par stora vetebullar
och lite kakor, morskar vi upp oss igen och går på nytt ut på
bron. Kanske skall det ändå kunna gå bra, bara man
planlägger ordentligt. Man bör ordna så, att man kommer något
till vänster om mellersta spännets mittpunkt och då ha god
egenfart. Just som man är under bron gäller det att ta i allt vad
man för liv och anda orkar och arbeta sig mot vänstra
stranden. På så sätt bör man komma undan det farligaste mittpartiet
100 m nedom bron. Utan erfarenhet av forsfärder, som jag är,
begriper jag dock att det partiet vore ytterst riskabelt för en
kanot. Jag halar just upp en näsduk och en snörstump ur fickan
för att på bron märka ut det ställe vi bör sikta på, då mitt
mindre modiga eller kanske förnuftigare jag absolut säger stopp
för den forsfärden genom hänvisning till hustru och barn. Det
blir ett knog att bära förbi kanoter och grejor, och då vi sedan
fortsätter utför älven är det ganska mörkt. Vid l-tiden på
natten slår vi läger på en av deltaholmarna intill havet. En ljuvlig
dag har det varit, och 92 km har vi färdats utan att ha arbetat
mer än som i normala fall motsvarar 3 à 4 km.
Om de två återstående färddagarna kan jag fatta mig kort.
Vi hade lärt oss att det är rätt angenämt att färdas i kanot, då
man slipper paddla, och första dagen fick vi lyckligtvis en ganska
god medvind. Birger satte upp sitt segel och tog mig på släp.
Det bar nu iväg norrut genom skärgården mot Härnösand,
slutmålet för själva paddelfärden; därifrån tänkte vi fortsätta med
ångbåt till vår egen stad.
Vi rundade Aston vid Åstholmsudde och paddlade efter ell
par timmars rast över A vikebukten till Svenskär. Sista sträckan
250
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
