Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingegerd Koch Lundberg: Med häst och kärra på östgötavägar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med häst och kärra på östgötavägar
tornsilhuett. Jag känner mig nästan alltid kuslig till mods, när
jag ser den jättelika, grå tornkroppen med sin svarta huv. Det
är som om man plötsligt vore förflyttad till medeltiden, och man
väntar nästan få se skaror av krigare rida till storms mot gårdens
folk, inneslutna i kyrkan, i drottning Ylvas kammare.
Skänninge är ju en av våra allra äldsta städer; den var under
medeltiden rik och mäktig samt ägde åtskilliga kyrkor och två
kloster. Nu är den en liten idyllisk småstad och av kyrkorna
återstår endast Vårfru, som dominerande reser sig över staden.
Allt det andra ligger i ruiner, somligt synligt, men det mesta
under jorden. Detta har under de senare åren varit föremål för
en del grävningar, och det var sådant som nu skulle avsynas.
Från Skänninge körde vi i sakta mak en liten åsväg över
Vistena uppåt Normlösa, genom skogen förbi Klackeborg, beläget
på en udde i Svartån. Medeltidsborgen, som låg här, är
numera alldeles försvunnen, men vallgraven tvärs över udden visar
en del av de forna försvarsanordningarna och platsen där den
legat. — I Normlösa fanns den sista källaren i raden. Den var
den minsta och hade ett mycket obetydligt yttre, men invändigt
var den vackert välvd liksom de övriga och
fönsteromfattningarna voro i huggen kalksten. Den gamla biskopsgården måtte
haft ett bra vackert läge där i sluttningen ner mot Svartån.
Så gick färden över Västerlösa och Rappestad. När vi så
småningom kommo in i Vikingstads socken började det redan
skymma. Vi kommo överens om att försöka få ligga på någon
hö-skulle och utsago härtill Nybble gård, belägen några kilometer
från Bankebergs station med en lång vacker allé som infart. Vi
fingo välvilligt lov att logera på höskullen och höllo just på att
reda till vårt nattläger, då sonen på gården kom med hälsning
från sin mor, som undrade om hon ej finge lov att bjuda på
sängar i stället. Jag tror vi hade svårt att dölja vår förtjusning;
erbjudandet mottogs med tacksamhet. — Tänk vad man
förändras med åren! Med vilken glädje bytte man inte förr sin
goda bädd mot den då bra mycket underbarare höskullen.
Så lämnade vi även det gästfria Nybble och dess vänliga
värdfolk för att hinna fram till Bjärka-Säby, vårt slutliga mål. Vägen
hade förut mest gått över slätten, men när vi nu kommo in i
Slaka och Skeda, förbi Lambohovs vackra herrgård, började
det bli litet mera kuperat. Vägen blev smalare och gick fram
genom en underbart vacker bygd, omväxlande tallskog, lövskog
269
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
