Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Berggren: Med bil och tält Vänersborg—Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stranden, som här består av mycket fin sand, är så fast, att
man med bil kan köra ända ned till vattenbrynet och för resten
även några tiotal meter ut i det långgrunda vattnet, om man
vill göra biltvättningen bekväm.
I detta grunda vatten bli vågorna naturligtvis mycket korta
och påverka omedelbart bottnens fina sand, som ordnas i vackra
mönster, omväxlande trots en viss regelbundenhet.
En vipas vemodsfyllda pip förrådde modersängslan för någon
unge, som kommit i farligt grannskap av de stygga människorna.
Och mycket riktigt — där i det korta och glesa strandgräset
kilade ett litet grått föremål, som vid första ögonkastet såg ut
som en råtta, men som vid närmare betraktande visade sig
vara en dunklädd fågelunge på långa ben. Den vaksamma
vipmamman förstod, att ungen var upptäckt, hon ändrade sitt
pipande läte till en mera befallande ton, och genast tryckte ungen
orörlig vid en tuva. Det intresserade mig att undersöka hur
stark disciplinen kunde vara i en vipfamilj, varför jag sakta
gick fram till ungen, som var så skyddande lik omgivningen,
att jag omöjligen skulle ha upptäckt honom, om jag ej sett, var
han stannat. Framme hos ungen möttes jag av ett par svarta
pepparkornsögon, som uttryckte intensiv spänning. Det var så
nära att dessa ögon tvingat mig att vända, men man är väl stora
starka karlen, så jag lyfte foten och sänkte den sakta tills jag
snuddade vid ungens rygg, naturligtvis utan att klämma honom.
Han låg still och hade låtit sig krossas hellre än att trotsa
moderns befallning. Det kan man kalla föräldrarespekt i en
vipfamilj. Eja, vore vi människobarn lika väluppfostrade! Så snart
jag lämnat ungen blev vip-pipet mera durbetonat och ungen
satte åter full fart hem till mamma.
Då vi nästa förmiddag gjorde oss redo att efter morgonbad
och frukostbestyr lämna platsen, kom en grupp ungdomar på
cykel från Vänersborg. De slogo sig ned på en klippa vid
stranden och inledde dagens friluftsliv med några vackra sånger,
okonstlat men väl sjungna. Det måste så vara i denna natur.
Ytterligare ett par bilar kommo också hit, så platsen måtte vara
eftersökt och anlitad, varav dock inga spår syntes vid stranden.
Inga äggskal eller ansjovisburkar. Svenska folket har tydligen
börjat bättra sig och får kanske snart nog högsta uppförandebetyget.
Vid de allra flesta lägerplatser gjorde vi den iakttagelsen,
att man numera lämnar betydligt mindre kvarlåtenskap åt sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
