Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Berggren: Med bil och tält Vänersborg—Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som ligger omkring 20 m lägre. På tjärnens lugna yta blomma
vita näckrosor, som göra sitt till att markera kontrasten mellan
det lugn, som nu råder, och de våldsamma krafter, som för
omkring 8 000 år sedan här voro lössläppta i ett vattenfall tre gånger
så mäktigt som nutidens Niagara.
Det led nu åter mot kväll, och när vi fortsatte vår färd mot
Karlskoga dröjde det ej länge förrän en barrbeströdd avtagsväg
lät oss ana möjligheten att där inne i skogen finna en vacker
lägerplats. En liten glänta med en gräsbeväxt plan var som
beställd för ändamålet, och i ett närbeläget grustag kunde vi
utan risk göra upp vår lägereld. Sedan alla bestyr med »vivre
och logi» voro undanstökade, inbjöd lägereldens ringlande blåa
rökmoln och glödande bränder till tyst meditation och återblick
på dagens händelser.
Nästa dag förde oss genom Karlskoga in i Kilsbergens orörda
natur. Vid sjön Leken finnas visserligen en mängd sport- och
sommarstugor, som dock äro så väl inkomponerade i naturen,
att de ej verka störande. De försona sin tillvaro även genom
namnsättningen. Alla bära namn, som börja med Lek-:
Lek-stugan, Lek-tomta, Lek-boda o. s. v., varigenom samhörigheten
med sjön Leken ytterligare betonas.
Genom Kilsbergens mörka skogsnatur leder vägen snart ut på
den bördiga Närkesslätten, och där skogen öppnar sig mot slätten
står Lekhytte klint som en förstenad väktare från isens och
jättarnas tid. Jäktade medmänniska, som rusar fram här efter
50 motorhästar, håll in ditt spann och ge dig tid att klättra upp
på klinten för att se det rika landet!
Vår nästa hållstation var Riseberga kloster. Ehuru murresterna
nu endast ge ett svagt intryck av klostrets forna storlek
och skönhet är det dock som om något av den gamla tidens
ande dröjde kvar över platsen och ville bringa ett budskap från
en annan värld till vandringsmannen av idag. Hur underbart
vacker är ej den kringliggande nejden sedd från klosterhöjden!
Var utblicken densamma, mellan lummiga trädkronor över en
bördig och vänlig åkerbygd, då platsen valdes, och då klostret
var i sin glansperiod?
Örebro passerades lika hastigt som de övriga städerna och
snart rullade vi den gamla vägen mot Arboga uppför Käglans
sluttning, där man just nu i närheten av Glanshammars kyrka
gjort stora fynd av vit »Carrara»marmor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
