- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1935. Sverige /
306

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Christian Lagerlöf: Nittio mil på skidor från jämtländska till lappländska tvärbanan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I vindsäckens hörn hade vi sytt i band, med vilka vi knöt fast den vid två stavar, så högg vi tag i var sin stav och med seglet utspänt mellan oss blåste vi med packningar och allt de fem kilometerna med en fart, som skulle hedrat den snabbaste tävlingslöpare. Det var ingen lätt sak att stanna och beslå den fladdrande duken när vi nådde slutet på passet. Innan vi gjorde det skulle jag ta ett fotografi av min kamrat med seglet, men när jag väl fått kameran inriktad, var han redan på väg bort över vidderna, delvis insnärjd i det vildsinta seglet och kämpande med vädrets och tyngdlagens makter! Det hela var oemotståndligt komiskt och jag försäkrar, att nöjet av detta sätt att färdas (och de situationer som uppstå i samband därmed)avgjort överväger dess vedermödor.

Ett sällsamt möte hade vi uppe i de stora ödevidderna mellan Tärna och Jäkkvik. Tre färska spår i snön visade att det fanns renar i närheten, och då spåren gick i vår färdriktning följde vi dem. Efter några hundra meter träffade vi på djuren bakom en kulle. Men det var inte renar utan älgar, en stor och grann älgtjur med maka och telning, som travade omkring här uppe på gränsen till kalfjället. Det var en ståtlig och ovanlig syn, som snarare underströk än bröt med landskapets ödslighet.

Våra nattkvarter växlade i fråga om standarden mellan rena lyxen och dess konträra motsats. Det värsta i den vägen var väl när vi en afton kom till en liten oansenlig kåta (vid Tjatsemvare nära Vindelälvens källor) och fann att en två meter hög snödriva upptog största delen av dess inre. Vi fick skotta i nära två timmar innan kåtan var beboelig och eftersom klockan var åtta, när vi kom dit efter en ganska ansträngande dagsmarsch, och temperaturen höll sig mellan 15 och 20 grader kallt, var det inte något nöje vare sig att arbeta med snön eller att stå utanför och vänta. När vi slutligen fått undan de värsta drivorna kunde vi börja tänka på middagen. Någon eld var omöjligt att åstadkomma och med bensinköket som enda värmekälla blev det en ganska kylig måltid. Till råga på olyckan hade vi glömt fylla på bensin på köket, när vi senast använde det, så att när vi äntligen fått en massa stora snöblock att smälta ihop till några deciliter vatten, slocknade eländet. Vi hade just lagt i litet torkad frukt för att göra varm fruktsoppa av det hela, men att i mörkret försöka oss på att fylla i mera bensin, det hade vi ingen lust till.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:07:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1935/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free