Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Haglund: Berättelsen om sju nätter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven Haglund
Till färdstugan hade nämligen under vår frånvaro kommit tre
nya gäster, en ung dam, som Axfeldt genast bärgade upp på
vinden, samt två skolpojkar, en tysk och en svensk, bytesbarn,
som det visst heter. Svensken hade varit nere i Tyskland förut
under sommaren och nu var tysken här uppe — en lång,
väl-tränad och vältrimmad 15-åring, långt före sin tid efter våra
fredliga begrepp och väl hemmastadd i allt vad till friluftsliv
hörer.
Dagern blev snart till blå skymning. Uppe på britsen var det
redan mörkt. Vi tände vår stall-lykta och började packa upp
och packa om, ty det är först sedan man åkt en stund, som
man riktigt vet hur man vill ha det.
Nu är det så, att på färder av det här slaget vill jag ha det
bekvämt, hur underligt det än kan låta. Men kanske är det
just därför jag tycker så mycket om dem. Jag trampar gärna
med mig några kilo mera fram eller bak på cykeln — det
betyder så litet — bara jag får ha det skönt, när jag kommer fram.
Jag har ombyten av alla slag med mig, till och med ett par
snygga gå-bort-byxor, om händelsevis en salong skulle öppna
sig för mig, tofflor och pyjamas och annat, som gör en afton
eftersträvansvärd. När kvällen kommer, brukar jag också alltid
känna mig fullt belönad för att jag slitit litet mera under dagen
än de, som knappast ha mer än sig själva med.
Holmquist hörde till det senare slaget — om vilka intet ont
är att säga; var och en följer sin smak — men när det aldrig
tog någon ände på vad jag hade i min packpåse, tog hans
tålamod slut och med sin stillsamma fast litet vassa Duvbo-humor
sade han:
— Förlåt, men det är väl inte så att du reser i
herrekipe-ringsartiklar?
Vi brusto bägge i ett sådant gapskratt, att tysken, som redan
somnat efter en strapatsrik färd ända från Västerås den dagen,
flög upp ur halmen i fåfängt hopp att få fatt på den »witz» han
så länge sökt i Sverige.
Men över våra huvuden hörde vi sängen knarra i
jungfruburen uppe på vinden till tecken på att där kunde man inte
sova med ett sådant liv i forböndernas stuga.
Det var också redan natt och alla fyra kröpo vi ihop på britsen.
Ute över sjön gav en lom upp sitt hemska läte, en hund
skällde långt borta i någon avlägsen by och från ett bergverk eller
318
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
