Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Haglund: Berättelsen om sju nätter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven Haglund
hållning och vi kröpo till kojs. Tämligen sent och tämligen
ömma i vådorna. Men vad hade vi inte också hunnit med
redan under denna första etapp av vår resa.
Nästa dag var i hemlighet reserverad åt ett anlopp mot
Storgården, men vi skulle också hinna till Björbo i Floda socken
före kvällen — det tredje nattkvarteret på vår väg, som skulle
gå utmed Väsman rakt norrut över Grangärde och Nyhammar
och så till Björbo i den del av Floda socken, som alldeles
oreserverat hör Bergslagen till. Västerdalälven drar här en tydlig
gräns. Norr om den ligger det »riktiga» Dalarna med masarna
och kullorna och nationaldräkterna och allt det andra som hör
denna mångskiftande men särpräglade provins till.
Det var också vår mening att från Björbo göra en avstickare
utmed älven uppåt Nås till, men vem sliter sig från Storgården
så tidigt att han hinner göra några avstickare, en dag när
Storgårdsherrens humör skiner i kapp med solen? Gästboken på
Storgården ser ju också ut som resandeboken på ett stort och
framför allt av nästan bara celebriteter frekventerat hotell.
Vi gåvo oss inte heller i väg förrän de tre Forsslundarna vid
middagsbordet ute under de lummiga jätteträden sjungit
Storgårdens sång:
Nu alla goda vänners skål, gu’ tår.
Ni härvarande, frånvarande
och de som komma farande, gu’ tår.
I det ögonblicket såg det tämligen hotfullt ut norröver. Vi
tackade därför och foro, ty vi hade lovat varandra att hålla
tiderna och verkligen tillryggalägga sträckan mellan två färdstugor
varje dag.
Mitt utanför Grangärde gästgivargård brakade åskan lös, men
den hade inte kunnat komma lägligare, ty på en tur som denna,
som mer och mer började få en litterär anstrykning, kan man
inte gärna fara »Flickan i Gränge» förbi.
Dock kunde vi inte göra oss samma goda ro som de tre
gästerna i Karlfeldt-dikten. Så fort åskan var över, trampade
vi vidare mot Björbo genom det trolska men ofta ödsliga och
särskilt nu i den tilltagande skymningen tyngande landskap,
som här tar vid. Det har med sina myr- och mossmarker ett
typiskt norrländskt drag över sig och renmossan växte ibland
326
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
