Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Haglund: Berättelsen om sju nätter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Berättelsen om sju nätter
Därpå störtade han i väg till täten igen och låg där, tills vi
voro i Leksand och ställde våra cyklar mot det härbre, som
»Gästis» hyggligt nog upplåtit till färdstuga.
Dagen hade uppriktigt sagt varit något ansträngande.
På lördagen lämnade oss pojkarna. Tysken skulle hem till
sitt land igen. Vi saknade dem uppriktigt, när vi på
förmiddagen fortsatte över Rättvik till Falun. Rättvik hade jag lagt
in för att få ett osökt ärende till Sångs i Sjugare. Jag brukar
aldrig underlåta att vallfärda till karlfeldtska minnesplatser, när
jag befinner mig inom Dalarnas gränser, och denna dag blev
en av mina minnesrikaste ur den synpunkten.
Men vägen mellan Rättvik och Bjursås var avskyvärd — bara
skog och backar. Vi trodde gång på gång vi skulle komma
till himlen, så uppåt bar det. Men det blev alltid tvärtom — ett
elände att sträva uppför ytterligare en backe, tills vi slutligen
nådde Bjursås, då det började bära utför mot Falun, där vi
skulle övernatta i Gamla bergsskolan, som stadens vandrarhem
är inrymt i. Det var lördagskväll, vi mötte strömmar av folk
på väg ut i naturen, medan vi voro på väg in mot en nästan
avfolkad stad! Vi började längta till idyller igen, som gjorde
skäl för namnet färdstugor och helst lågo ett stycke ifrån
folkrikare platser.
— Hur har du tänkt dig programmet i morgon, frågade
Holmquist. Vi ska ligga i Säter, men dessförinnan?
— Jag har tänkt hälsa på Georg Stiernhielm och titta ett slag
på Oxen i Sjöga, svarade jag.
— Blir det käk, frågade Holmquist.
— Det skulle i så fall vara hos Oxen i Sjöga, sade jag, för
där har jag . . .
— Gräs eller oxstek, avbröt Holmquist ur djupet av sin
sovsäck, nu nästan sovande. I en smittsam gäspning tillade han:
Den här kulturella välplägnaden blir väl riklig för mina behov.
Dessutom fetmar man på den. I morgon far jag ensam. Det
är söndag och man kan min själ ha rätt till en fridag.
Alltså for Holmquist på söndagen ensam söderut, for, om inte
åt Hälsingland, så i varje fall fel, kom till Hofors och fick ta
sig in i provinsen igen över Husby till Säter. Den dagen blev
han verkligen inte fet, varken till kropp eller själ.
Själv for jag åt Vika till. Jag har min gamla läspräst i detta
331
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
