Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Haglund: Berättelsen om sju nätter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sven Haglund
raskade läto vi vårt geografiska vetande uppfriskas av
meddelandet om att staden för länge sedan upphört att vara
förbudsstad.
Vad tiden går!
r ungmakarbo har en säregen plats både i det svenska
landskapet och i den svenska litteraturhistorien. Mången tror nog
att byn funnits endast i Karlfeldts fantasi, att den inte står
upptagen i någon jordabok, lika litet som Fridolin är att finna i
någon kyrkbok, men vi ha trampat oss fram, Holmquist och
jag, genom den djupa och fina pinnmon på den smala stigen,
som leder dit. Byn ligger avskild och fjärran från de stora
stråken alldeles under Bispbergsklacks branta stup; vi ha vandrat
på de halvt igengrodda bygatorna under rönnarna och hört hur
fordom, medan Karlfeldt var en ung djäkne, stora vägen gick
fram här genom byn och att den tidens turister lejde sig förare
här, när de ämnade sig upp till Klacken.
Man berättar också att byn förr skulle ha hetat
Pumpmakar-bo — eller kanske var det bara en av de gamla Klackgårdarna
som kallades så, ty till dem hörde ursprungligen Pungmakarbo.
Det skulle ha bott människor här, som gjorde pumpar åt
Bispbergs gruvor. Kanske förskriva sig också de för byn alltid
karakteristiska rönnarna från den tiden. De voro antagligen lätta att
borra igenom och göra pumprör av. Men Pumpmakarbo var
svårt och tungt att uttala; så förvrängdes och förvandlades namnet
i folkmun till Pungmakarbo, fast aldrig någon pungmakare eller
skinnare funnits här. De ha av ålder hört Malung till.
Uppgiften har sannolikheten för sig, men är icke närmare
undersökt. Den är här endast upptecknad efter bybornas berättelser.
Från det givande besöket här i Pungmakarbo togo vi oss ut
på stora Hedemoravägen igen, men lämnade den redan i
Väster-by och veko av mot Stora Skedvi och Husby för att göra en
visit i Polhems anrika bruk Stjärnsund. Men där var så tyst
och stilla, bruksrörelsen inskränkt till ett minimum,
herrgårdslivet dött och den gamla parken med sitt konstgjorda
vattensystem, sin kägelbana, sina romantiska, nu ihopramlade broar
och sin lilla Polhemsstuga endast en bild av förgången storhet.
Medan från de öppna fönsterna utefter bruksgatan radion skrek
ut programmet för Hindenburgs jordafärd, togo vi den endast
för privatbruk mellan bruken öppna vägen till Stjärnsunds
334
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
