Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Barthel: Kungsleden i september
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Två stenfalkar singla fram och åter längs fjällväggen, stå stilla i luften
högt över oss på fladdrande vingar. Här är plats för andhämtning.
Styrkta passera vi det höga renstängslet mellan Arjeplog och
Jokkmokk och ta stigningen på snedden. Renarna fly nedåt
skogen med knäppande klövar. (»Renens knäppande är ej uti
klövarna och ej i nedersta leden», säger Linné. Men var skulle
det annars knäppa? Det ger han ingen förklaring på. Och jag
har inget uppslagsverk i ryggsäcken.)
Uppe på Sjellapuolta är rått och kallt, hårda drivor ligga kvar
i fjället. Marken är steril, sten- och rutmark. Det enda som
frodas är renlaven här och där och litet blaskig giftgrön mossa
mellan blocken. Det blåser så fingrarna dvalna kring käppen,
en regnby fuktar oss och drar snabbt undan.
Utsikten norrut är otaliga småsjöar, blänkande som tenn i
det mustigt bruna låglandet. Från väster till öster ringlar en
bred bäck, det är Tselekjokk, och rätt framför oss gör den en
kraftig slinga, bildar en spaderässformad halvö, kallad
Slipar-njarka. Däröver går leden, dit ska vi och dit kommer vi. Tvära
jokken i båt. STF har en båt på var sida här som vid alla
vattenövergångar. Det är att ro tre gånger sträckan, en gång
med bogser, och det går an här, där det är 50 meter, men bjuder
envist emot över större sjöar, man går helst runt om man kan.
— Här jagade vi varg en gång, säger Holmbom. Det var en
flock på nio stycken, som rev mycket renar här norröver. Det
var en i Kvikkjokk som sköt två. Resten av flocken sprang
längs vintervägen upp till Njunjes. En fastnade i en sax, som
min farbror hade satt. Så var det sex kvar. Vi tog upp spåret
en morgon, min bror och jag, rände skidor över Vuoka och
här över Sliparnjarka och upp över Sjellapuolta österut ända
till Valle. Där fick vi syn på dom, och dom fick syn på oss,
kastade runt och gick västeröver igen längs norra sluttningen.
Det var 1 500 meter emellan oss, när di vände, och såg inte
bra ut. Men så kom dimman tvärt och di såg oss inte, och
vi rände på för fullt, och när dimman lätta lika tvärt därborta
på västsidan, var det inte mer än 400 meters håll. Vi sköt och
en stupa. Det andra skottet klicka. Vargarna spridde sig och
gav sig av inåt fjällen. En löpte rätt uppåt, och vi la oss på
knä och sköt och sköt, höjde siktet undan för undan. Och till
sist var det ett skott som tog. Vi rände på blodspåret långt
österut, ända till Kaisatj. Men sen skymde det och vi gick ner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
