Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Barthel: Kungsleden i september
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tuvmarkens rostbruna gräs, dvärgbjörkens brandröda flammor
utåt myren. Bäckarnas avlägsna porlande är det enda ljudet,
stillsamt i stillheten.
32 kilometer i går, 35 kilometer i dag, det är mycket för en
otränad, det känns. Kroppen är mör och knäna värka.
Uppförsbackarna är faktiskt en lisa. När det äntligen börjar stupa
utför, stupar det med besked, det sticker i knäna så jag får stylta
mig ned i sicksack. Tvärt ned flera hundra meter längs störtande
bäckar, huvudstupa ned i en skymningsdunkel granskog med
en frodig undervegetation av örter och gräs, doft av mylla och
kåda, det känns nästan sydländskt efter den sträva fjälluften.
Natten hinner oss just framme vid Malenjarka, där vi få båt
över till Kvikkjokk. Vaktmästare Norlén har väntat oss.
Turiststationen är stängd för säsongen, där är gott om plats, bästa
rummet är uppvärmt. Där domnar jag tvärt, låter lemmarna
sjunka isär, låter mig upplösas i sömn.
Den lilla kapellbyn — fordom större, under bergshanteringens
tid — är ljuvligt belägen. Doften är verkligen sydländsk, här
luktar hemma, här är en frodig mellansvensk vegetation av örter
och träd, avblommat nu förstås, men björkarna stå ännu gröna.
Och här finns riktiga björkar, här finns rönn och al och hägg
nere i dalen, gran och tall klänga långt uppåt fjällsidorna.
Kamajokk och Tarreätno förena sig vid utloppet till ett
vidlyftigt delta av vindlande vattenvägar kring al- och videkransade
gröna myrängar. Och i väster står en krans av snöfläckade
högfjäll från Sjellapuolta i söder till Pårtefjället i norr, skapa
stor rymd kring idyllen.
Man rör sig inte så mycket, man går och trivs bara, stolpar
omkring på styva ben, en nödvändig vilodag. Går ned till
handelsboden och köper choklad och cigarretter. Man blir alltid
chokladsugen när man är ute så här. Det kan vara hur sött
och smetigt som helst så åker det med. Pratar med lapparna
som är nere för att proviantera, pratar egentligen mest för att
få titta på dem i lugn och ro. Det är nedflyttade
Karesuandolappar, dräkternas rödgula garneringar är fjällens allra
grannaste höstfärger, mössans yviga ullgarnstofs är en purpurröd
flamma av sällsam prakt i den här rena luften. Det är så pass
ljumt att man kan ligga utsträckt i gräset och prata, det är 16
grader och ett milt solsken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
