Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Barthel: Kungsleden i september
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Skoglund:
LUFTRESA TILL GOTLAND
Vi är en skara på 16 män och kvinnor, som drar oss ner mot
start- och landningspontonen i Lindarängens flyghamn.
Julisolen gassar över Stockholm och slår blixtrande reflexer i
Värta-vattnet, som skvalpar och kluckar vid vår väg. Genom den blå
luften silar värmen ner över oss, klibbar oss, kommer oss att
stånka och pusta. Katten flämtar med vidöppen mun. Hon
vid min kappsäckssida har nämligen en katt på armen. Hon
är min följeslagerska genom livet, men på karlars fega sätt
försöker jag med brådskande steg så mycket som möjligt dölja detta.
Katten väcker uppmärksamhet, för mig pinsam
uppmärksamhet, precis vad jag hade förutsagt vid resediskussionen hemma.
Det var damen i grönt, som började. »A, en sådan söt katt!
Skall hon flyga med?» — Och så var det färdigt. »Nej, men
skall katten också flyga!» »Jag kunde aldrig tro, att det var
en katt. Jag trodde det var en liten hund.» »Det är en angöra,
förstår jag?» »Är det en hon eller en han?» »Är det inte svårt,
att hålla pälsen så där vit?»
Passagerarskaran blir alltmer en grupp omkring min fru och
katten. Jag rycker beslutsamt fram som isolerad förridare mot
landningspontonen. Där slår jag mig i samspråk med min vän
stationsbefälhavaren. Instinktivt försöker jag avleda hans
uppmärksamhet från kattgruppen, ty plötsligt slår det mig, att kattor
kanske inte alls är önskvärda passagerare i flygmaskin. Som
tur är visar sig stationsbefälhavaren redan distraherad.
»Södermanland», Aerotransports stora passagerarplan och den fågel,
som skall flyga oss till Gotland, har han för tre kvart sedan
varit tvungen att sända iväg som ambulansplan ut i yttre
skärgården. Ännu hörs inte dess motorbrum och det är knappt sju
minuter kvar till turlistans starttid, som är klockan 10. Och
alltså är stationsbefälhavaren ansatt av den värsta
ambitionsångest, en svensk flygfunktionär kan råka ut för, den att
tidtabellen blir ruckad.
379
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
