Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Barthel: Kungsleden i september
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Luftresa till Gotland
sönder i skärgård. Långa vikar vattrar ljusa kilar in i den mörka
landmassan, för över blänker allt större vattenytor som silver
under solen.
Vi har varit tretton minuter i luften, då vi ser Dalarö tvärs
om babord. Och så får vi mellan tre och fem minuters flykt
av största lycksalighet.
Vad skall man nu ta till av vällustiga idéklichéer för att få
en eventuellt icke skärgårdsfrälst läsare att njuta med? Det kan
knappast gå för mindre än något på paradis eller himmelrike.
Men det är så sant, paradisassociationen nötte jag ut redan över
Flatens bad- och campingplats. Alltså, kära vänner, himmelskt
måste utan spår av överdrift detta nu vara! Se bara på
Mysingsfjärden rakt inunder oss. Som ett praktfullt paradtäcke i blått,
där vågfradgan är stickornamentets regelbundna mönster, ligger
dess vattenyta mellan Gålö, Muskö, Utö och Ornö. Och dess
bård är kantad av den spets i glasgrönt och brunt, bränningarna
upp mot mjuka strandremsor och tvära kobbar knypplar. Det
vi skådar ner på är en stor bataljmålning, där vattnets och landets
strid om utrymmet är ett huvudmotiv, som varierar sig i en
oändlig rad av detaljer, vilka väcker allt, vi har av
skönhetssinne och upptäckarglädje.
Spaningen över styrbordssidan ger krigiska rapportuppslag.
I jämnhöjd med östudden på Muskö räknar vi med lätthet
mäktigheten av den på Horsfjärden liggande kustflottan, och
minuten efteråt, just som vi passerar över Mysingsholmen, har vi
Älvsnabbens gamla örlogshamn tvärs. För över och om babord
är bara fredens fröjder, åtminstone här uppifrån. Det är Utö
och Ornö, som behärskar den fronten; Utö ligger som
skärgårdens största direkta landbarrikad mot havet under det Ornö
med sin ännu större landmassa slår en brygga av småöar in
mot fastlandslinjen, och dess havssida förskansar sig bak en
arkipelag, där öarna och skären här uppifrån synes lika
oräkneliga som stjärnorna i Vintergatan.
Vår skugga sveper över en seglare, som slörar ut från
Mysingen mot gattet till Gåsstensfjärden. Vi motordånar fram efter
tre väldiga propellrar med 200 kilometer i timmen, seglarens
fulla vindsäckar ger väl på sin höjd sju knops fart. Jag är
antagligen på Gotland, innan han har funnit frukosthamn på
utsidan Ornö, men det är inte utan att jag i min hastiga
himmelsposition sitter och avundas honom, ångrar att jag övergivit min
383
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
