Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hakon Ahlberg: Svenska färder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men känn att landet är ditt, erövra med kunskapens och
kärlekens makt den del därav, där du lever och färdas, vidga din
horisont och »tag ditt arv i besittning».
Turismen har varit och är ännu i stort sett en företeelse inom
den borgerliga klassen, ett privilegium för dem, som ha mycket
eller litet — i varje fall något — utöver livets nödtorft. Att
resa har varit ett medel till ökad bildning för de »bildade
klasserna», en rekreation för »intelligensen», en förströelse för den
isolerade och en avspänning för den jäktade. Reselivet har varit
ett värdefullt medel för fysisk och andlig hälsa, ett botemedel
mot isolering och överansträngning. I denna form har resan
krävt en viss omfattning i tid och rum, en radikal miljöförändring;
turismen har på så sätt endast kommit ett fåtal till
godo. Nu vill den bli och skall bli en verklig folkrörelse —
det är först som sådan den kan få sin fulla betydelse. Främst
för storstädernas och industrisamhällenas rotlösa, jäktade
befolkning.
Det är för att lösa detta stora problem, som det gäller att
återfinna det rätta begreppet om vad det är att gå ut på
upptäcktsfärd i naturen — den natur, som ligger närmast utanför
dörren icke minst. Det ser väl inte precis ut som om vi vore
på direkt väg till detta mål. Den granntyckte rynkar i varje
fall på näsan åt grammofonmusik och högtalare i skogskanten,
åt buteljer och papperspåsar i blåsippsbackarna, åt vulgära
glädjeorgier i en ömtålig natur. Det är beklagligt, men jag undrar,
om det inte är en övergående företeelse och om inte svenskens
sinne för prydlighet och omvårdnad snart kommer att göra sig
mer allmänt gällande även på detta område. I varje fall är det
endast en avigsida i en stor och värdefull växande folkrörelse
— behovet att komma ut i det fria, att umgås med naturen.
Bristen på umgängesvana gör kanske samvaron i början litet
klumpig och besvärad; med ökad vana kommer den att anta
mer harmoniska former. Se bara nu de skaror av ungdomar,
som var söndag vandra ut från städerna; inte några mannekänger
för sportkläder men praktiskt klädda och redan tränade
vandrare.
Sporten och en bättre fysisk fostran över huvud taget ha i
första rummet förtjänsten av detta nya verkligt demokratiska
friluftsliv. Men det får icke stanna vid att vara blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
