Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lennart von Post: Landskapet Dalsland. En naturhistorisk rundfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Landskapet Dalsland
äro detaljer i ett system av förkastningsribbor och brottlinjer, som
sträcker sig över hela Vänerområdet, ja, som bestämmer de stora
grundlinjerna i dessa trakters hela gestaltning. Halvön Vänersnäs
mellan Vänersborgsfjärden och Dättern är en annan sådan ribba.
Ännu en annan är den på mitten nedsvackade landbryggan
Kålland — Lurö skärgård — Värmlandsnäs. Och även Vänerbäckenets
östra gränsberg — från Kristinehamn söderut förbi Gullspång —
äro förkastningsberg liknande Kroppefjäll, men med kantstupen
vända i motsatt led, mot väster. Vänerns bäcken är ett parti av
jordskorpan, som sjunkit in mellan förkastningar. Somliga partier
av sänkans botten ligga nu över vattnet och bilda Vänerns
kustslätter, t. ex. Dalboslätten.
Vår färd går vidare norrut från Mellerud, kustlandsvägen mot
Åmål. Snart ändrar landskapet kynne. Slätten avlöses av
bergåsar och dalgångar i tät växling. Sjölösheten övergår i ett virrvarr
av flikiga sjöar, som ligga liksom intrasslade både i varandra och
i Vänerns vikar. Det är nu inte längre urbergets gnejs som bildar
berggrunden utan en yngre grupp av bergarter, den s. k.
Dalformationen, Dalslands fjällbildningar. Men här se vi för litet
för att kunna få något ordentligt begrepp om att det är ruinerna
av en gammal bergskedja vi ha omkring oss. En glimt av något
»vilt romantiskt» hinna vi dock fånga, innan vi strax bortom
Ånimskog åter börja fara genom vanlig urbergsterräng med vida,
odlade lerfält och beskedliga bergknallar.
Tösse-x\målsslätten är ändå inte riktigt detsamma som
Dalboslätten. Dels är det nu granit i bergen, icke gnejs som längre
söderut. Dels är det åtskilligt backigare, men ändå inte mer än
det brukar vara i de småkuperade urbergsterrängerna på andra
håll i Mellansverige. Ville vi fördjupa oss i urbergets geologiska
mysterier, hade vi här ett tillfälle. »Åmålsgraniten» hör till
brandämnena vid geologernas urbergsdiskussioner.
Men vi rymma försiktigtvis fältet och svänga av västerut genom
Dalslands nordostligaste socken, Mo, med Edsleskog, Laxarby och
Bengtsfors som närmaste mål. Hittills ha vi färdats fram på
präktiga, raka, breda, jämna chausseer. Och kanhända får den som
nu vill fara Dalsland runt samma förmån också här. Ty sist jag
var där, höll man på att bygga ny väg. Men gamla
Edsleskogsvägen var livsfarlig. Två gånger har jag varit nära katastrof
genom överraskande möten på den smala, backiga, krokiga vä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
