Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lennart von Post: Landskapet Dalsland. En naturhistorisk rundfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lennart von Post
Isälvsdeltat vid Dals-Ed är en av länkarna i den kedja av
likartade bildningar, som genomtvärar nästan hela »Fennoskandia»,
från Salpausselkä-åsarna i Finland till »raerne» i Norge. Ett led
i denna gördel av israndsmärken äro de s. k. mellansvenska
randmoränerna, tre mäktiga vallar av moränmassor, som isen själv
staplat upp längs sin kant vid tre stadier av det nyssnämnda
stilleståndsskedet. Här och var avlösas randmoränryggarna av
isälvsdeltan, som vid Ed. De två nordligaste av de tre
moränstråken gå förbi Ed med endast någon kilometers mellanrum
och löpa var och en rakt in i sin del av det stora deltakomplexet.
Sista etappen av vår Dalslandsresa ägna vi åt de »stora
mellansvenska ändmoränerna». Med obetydliga avbrott löpa dessa
snett genom landskapet från nordväst mot sydost, från norska
gränsen till Vänern. Både järnvägen och landsvägen från Ed
till Mellerud följa i stort deras sträckning. Vi korsade dem i
början av vår färd, den sydligaste vid Brålanda och de två
norra vid Mellerud, kanske dock utan att lägga märke till någon
av dem. Ty större äro de inte där än att man lätt förbiser dem.
Hade vi stannat ett litet stycke norr om Mellerud och sett oss
tillbaka, hade vi nog ändå fått syn på den mellersta vallen. Ty
på den ligger Melleruds köping, och de yttersta husen mot
non-stå på vallens sluttning. Där framhäva bebyggelse och moränvall
varandra, så att båda framträda i skärpt kontrast mot åkervidden
på den släta lermarken framför. Och väster om köpingens
bebyggda område fortsätter moränen, styckevis skoglös, styckevis
skogklädd, som en avslutningskant på slättperspektivet.
Låt oss emellertid gå i ordning med våra moränvallar och
randdeltan! Vid Ed stå de båda moränernas ändar som ramstyckena
i en dubbelport, genom vilken deltagruset lastats ut. Särskilt på
östsidan se de ut som riktiga berg. Ytan är överströdd med
stenblock, och kontrasten mot grusplatåns jämna stenfria mark är
slående. Moränryggarna fortsätta ett stycke längs Bäckeforsvägen,
än tydligt markerade, än förlorande sig i den bergiga terrängen.
Men snart nog tappa vi bort dem. Ty de svänga av utom
synhåll, norr om vägen. Nära Tingvalla järnvägsstation blir marken
påfallande jämn, och det syns grus i dikena. Grusmarken
håller i, utan avbrott, flera kilometer. Så kommer det åter några
kilometer bergterräng med lera i sänkor och dälder. Men sista
halvmilen före Bäckefors är det omigen idel slät grusmark, »Öd-
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
