Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lennart von Post: Landskapet Dalsland. En naturhistorisk rundfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Landskapet Dalsland
skölts moar», storskogen nästan utan bygd, som mäter över en
mil i längd från norr till söder.
Tingvalla-fältet och Ödskölts moar äro också ett par
isälvs-deltan, anknutna till det stora moränstråket alldeles som platån
vid Ed. Även de bestå av grusmassor, som smältvattensfloder
från isen hopat under stilleståndsperioderna för tiotusen år sedan.
Men hur olika mot Ed-platån! Denna ligger där som en samlad,
massiv knut på randmoränsträngarna. Dess grus har staplat
sig på höjden inom ett ganska snävt begränsat område. Men dessa
båda märkas knappt i terrängen annat än genom sin
markbeskaffenhet och sin vidd. Orsaken är att vid Ed började
grusavsättningen på stort vattendjup. Men här var det dels land, dels ett
helt grunt hav, som gruset spolades ut i. Bergknallarna, som här
och var sticka upp ur gruset, ligga närapå i M(i:s nivå. Här ha
grusmassorna måst breda ut sig på bredden, inhöljande mer och mer
av terrängen, ända till dess iskanten ånyo började dra mot norr
och smärtvattenflödet fann andra avlastningsplatser för sin
gruslast. De närmaste av dessa träffa vi längs östra stranden av sjön
med det underliga namnet Iväg. Där, och vidare uppåt
Laxsjön, stryker en kraftig, men helt normal rullstensås fram, bildad
av samma isälv, som levererat gruset till Ödskölts moar. Men
söder ut, i Valbodalen, finna vi sanden och leran som spolats
vidare när Ödskölts moar byggdes upp.
Om vi hålla oss på landsvägen, återse vi randmor änstr åket
först vid (iunnarsnäs kyrka. Men därifrån till Mellerud går vägen
genom skog och stenig mark på den mellersta ryggen. Den är
närmast Gunnarsnäs femhundra meter bred. Mot öster smalnar
den. Dock endast skenbart. Ty den sänker sig mer och mer ned
under lerbäddarna på ömse sidor. Strax på andra sidan
Mellerud sluter sig lertäcket över den.
Men vi ge oss inte. Vi vilja se vår moränvall försvinna, inte under
Mellerudsslättens lera, utan under Vänerns vatten. Det gör den
vid Hjortens udde. För att komma dit få vi emellertid till en
början fara krokvägar. Ty med moränbanken slutar också
sydöstvägen vid Mellerud. Men vid Järns kyrka få vi upp spåret igen.
Och sedan går vägen på den styckevis riktigt ståtliga
moränryggen, så långt landet räcker, d. v. s. hela milen till fyrplatsen
ytterst på Hjortens udde.
»Hjorten)) var en jätte som bodde i Järn på Dalbostranden.
Mittemot, på Kålland i Västergötland, bodde »Hinden)), en skön
17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
