Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gösta Berg: Människan i landskapet. Några anteckningar om Dalslands folkliga kultur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Människan i landskapet
sättningar, som vi möta från yngre järnåldern i mälarlandskapen,
där de också med all sannolikhet först vunnit kraftigare insteg.
Grannskapet till Norge kom också under senare tidrymder
att på olika sätt få betydelse för landskapet Dalsland. De
medeltida krönikorna, tämligen oklara och ofullständiga i sina
uppgifter, syssla mycket med gränstvister och fientliga infall i provinsen,
som ju redan genom sitt läge långt från rikets centrala delar
inbjöd härtill. Man kan emellertid säga, att det var under denna tid
som de dalsländska bygderna började att sammanslutas till och
uppfattas som en egen provins. I själva landskapet har
medeltiden endast satt få spår, vare sig i form av kyrkliga eller profana
byggnadsmärken. Den enda stenbyggnad av det senare slaget, som
veterligen funnits inom landskapet, fästet Dalaborg nere vid
Vänern, är nu endast en tämligen oansenlig och övervuxen ruinhög.
De kvarstående medeltida kyrkorna åter ha alla blivit grundligt
ombyggda, även om här och var något av det gamla murverket
räddats över i den nya byggnaden.
Först under Vasakonungarnas tid var det som Dalsland blev
grundligt konsoliderat och så att säga införlivat med det svenska
riket på allvar. Här är dock ej platsen att närmare skildra den
lokalpolitiska historien för nyare tidens vidkommande.
Förträffligare än för de flesta andra svenska landskap har Dalslands
egen historieskrivare x\nders Lignell (1787—1863) sammanfört
källornas uppgifter och sakligt och vederhäftigt skildrat
densamma. Det må här vara nog att påpeka vad som redan antytts,
nämligen att också under de senare århundradena ända fram
till tiden omkring 1800 Dalsland ständigt var utgångspunkten i
Sverige för de dansk-norska truppernas invasion. I många delar
av landskapet ha ända in till senaste tid rika traditioner levat om
»jytarnas» hårdhänta framfart. Vi möta här bygdens verkliga
folkminnen, en blandning av fantasi och verklighet, som mången
gång kan vara iklädd en frisk och levande berättelseform.
Inom denna schematiska kronologiska ram rymmes nu hela
landskapets kulturutveckling med alla dess motsättningar. För
att komma dessa närmare in på livet räcker det ej att gå till de
historiska källorna. De äro allt för torftiga, allt för okänsliga så
att säga för händelseförloppet och representera därtill ofta en
främmande, utanför stående syn på det hela. Vill man nå en
närmare kunskap om nyanseringarna och schatteringarna måste
4. STF 36.
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
