- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1936. Dalsland /
70

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gösta Berg: Människan i landskapet. Några anteckningar om Dalslands folkliga kultur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Gösta Berg

goda havreåren runno pengarna till böndernas fickor och kommo
dem att fullständigt planlöst upptaga stora nyodlingar för att
ytterligare öka produktionen. Mycket avdenna mark blev sedan
liggande obrukad, venbeväxt och tröstlös.

Också när det gäller bebyggelsen ser man en bestämd skillnad
mellan Skogsdal och Slättdal, om den också i våra dagar är långt
mindre påfallande än vad den med säkerhet var för 100 år sedan.
Då lågo här nere på slätten gårdarna samlade i byar intill
bergknallarna och i landsvägskorsningarna. Det var inga ordnade och
geometriskt uppmätta byplaner det var fråga om, sådana som man
hade i det centrala Sverige. Husen klängde sig intill varandra som
till ömsesidigt skydd mot blåsten. I de nordligaste socknarna bar
däremot bebyggelsen spår av att ha vuxit fram ur nybyggen,
enskilda mäns intagor, och även om en sådan gård senare blev
uppdelad inom familjen, fick den dock aldrig karaktären av en by.
Gentemot de träslott, som vi möta här uppe på de stora gårdarna,
te sig emellertid de små hopsjunkna husen nere på slätten som
ganska torftiga. Skogsbondens gård med sina många byggnader
var inhägnad av en regelrätt knutad mur och låg ofta högt uppe
på fjället som ett örnnäste. Slättbondens gård var vanligen
hoptimrad, så att den utom boningshuset bestod av en enda länga,
som innehöll både bostäder för djuren, lador och loge.
Uthusbyggnaderna voro täckta med halm, som syddes fast alldeles som i de
sydligare svenska landskapen, boningshuset åter med torv eller i
senare tid stundom med skiffer, som hämtades från skifferbrotten i
trakten av Dals-Rostock. Inte sällan träffade man förr byggnader
som helt voro uppförda av grovt ektimmer, alldeles som i det södra
grannlandskapet. Av gammalt panelade man boningshusen, såsom
vana hade varit i hela Västsverige, och ännu kan man få se, hur
vackert en sådan silvergrå trävägg kan te sig mot trädgårdens gröna
buskar och blåblommande Aconitumstånd. Annars har också
rödfärgen vunnit kraftigt insteg. Men på boningshusen voro ändå
i början av detta århundrade de vanligaste färgerna ljusgrönt och
ljusblått eller andra pastellfärger, antagligen ett utslag av en
moderiktning, som Dal hade gemensam med Östlandet i Norge.

Men det fanns också andra och enklare bostäder nere på
Slättdal. Runt byn mötte man ofta en krets av små backstugor just i
skogsbrynet, låga, torvtäckta hus, där de egendomslösa bodde. Det
var arbetsfolket, som hjälpte bönderna i bråda stunder, med slåt-

70

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:07:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1936/0072.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free