Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Gunnarson: Genom Slättdal och Skogsdal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Gunnarson
Han såg blott efter det sto som hade yngsta fölet och
mjölkstin-naste juvret. När han funnit vad han sökte frågade han Eriksson
om priset på stoet. — Den märren kostar 900 kronor, upplyste
denne, men jag har billigare hästar som borde passa dej bättre.
Zigenaren skakade blott sorgsen på huvudet, tog en checkbok ur
fickan och beredde sig att skriva ut en check. — Jag tar blott
emot kontanta pengar i betalning, sade Eriksson. — Då får du
följa mig till lägret, replikerade zigenaren. Jag är inte här för att
handla hästar idag, ville blott ha ett sto som mjölkar bra, och du
borde veta att jag har täckning för checken. — Gör detsamma,
svarade Eriksson, den här mannen följer dig till lägret med märren
och tar emot betalning. Han visade på mig. Denna affär
intresserade mig alldeles särskilt. Jag undrade storligen av vad anledning
zigenaren gjort den, väl vetande att den sortens folk endast köper
billiga hästar. Men jag skulle snart få visshet. När vi kommo
till zigenarnas lägerplats, som var belägen utanför staden åt
dalslandshållet, mjölkade mannen stoet och tömde mjölken i en
diflaska. — Min unga hustru har dött ifrån mig och vårt 2 månader
gamla barn i natt, berättade han och nu måste jag föda upp barnet
med stomjölk. — Vill du se min hustru och mitt barn? Vi stego
in i ett av de rymliga tälten. Det var en både rörande och vacker
syn att se mannen med tårarna trillande utför kinderna matande
det lilla svartögda barnet med stoets mjölk, medan han lät blicken
vila på sin unga hustru, där hon låg på bår vid tältets ena kortvägg
med knäppta händer och en duk höljd över det bruna ansiktet.
— Varför tog du inte emot checken? sporde jag min värd när
jag återkommit till marknadsplatsen och överlämnat pengarna för
hästen samt berättat om interiören i zigenartältet. — Jag hade
tagit checken för gott om den lytt på 9 000 kronor i stället för 900,
svarade han. Det där är förmöget folk, de äger två stora stenhus i
Göteborg utom några tiotusental kronor var på bankkonton. Jag
ville bara att du skulle få se någon av deras goda sidor. Jag
förstod att den här mannen hade någon familjesorg, han såg så
bedrövad ut.
Följande dag skjutsade mig min värd i sin bil vägen över
Frändefors, Ellenö, Valbo-Ryr, upp genom Valbodalen till Ed. Vi körde
fram väster om Kroppefjäll, som skiljer Dalslands slättland från
skogsbygden, genom natursköna trakter med löv- och barrskog.
Omkring insjöarna och i dalgångarna lågo bondgårdar, här helt
små i förhållande till slättens gårdar. Ändock påstod min värd att
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
