Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karl Gunnarson: Genom Slättdal och Skogsdal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Gunnarson
blev sannspådd. Jag hade just lyft sista havrebandet från sista
stören och han hade sått sista tegen färdig då regnet kom. Det blev
regn över hela Sverige två månader i sträck. Visserligen följde
vad Nössemark beträffar ett par solskensdagar på det första
regnvädersdygnet, men sedan fick även den landsändan sin beskärda
del av den långvariga rotblötan. Så fort solen andra dagen bröt
genom molnen tackade jag och avtackades av familjen samt
lämnade gården. Det var tid att dra till andra trakter.
Jag gick att bjuda avsked av vännen Dahlman, vars gård låg i
min väg. Dahlman hade som ung tjänat dräng på en gård på
Dalboslätten och han berättade för mig vilket oerhört uppsving
jordbruket rönt därnere på slättbygden de senaste decennierna. —
Men inte har de så roligt på slättgårdarna som förr, det är jag
säker om, menade Dahlman. Du skulle varit med på logdanserna
där i min ungdom, Gunnarson, det var dans det. Och vilka
skördekalas det ställdes till med i gårdarna på höstarna. Man åt och
drack så det hördes flera dagar efteråt.
Dahlman höll norska telemarks-kor, en härdig, god
mjölkboskap i klara röda och vita färger med långa horn. Jag satt på
stugtrappan tillsammans med Dahlman och sprakade medan hans
yngsta dotter var sysselsatt med att mjölka de fem korna utanför
stugan. De hade runda mässingskulor fastnitade i hornspetsarna
och jag sporde min värd vad dessa mässingsknoppar skulle tjäna
för ändamål. Jag förstod mycket väl att de hade en praktisk
uppgift att fylla. Vid stängning kunde ej djuren skada varandra. Men
i andra landsändar såga vi av hornspetsarna, om de äro för vassa,
och den metoden gör samma nytta.
— Det är ett mod från Telemarka, upplyste Dahlman, och när
mässingsknopparna glänser i solen, då tycker jag allt att korna är
en prydnad för går’n, vett du. Så sade fader Dahlman. Men i
verkligheten var det hans unga dotter som var prydnaden på gården,
just som hon satt där, barbent och käck, sjungande en glad visa,
medan mjölken under hennes fasta, vana handgrepp i jämna,
grova strålar fradgande fyllde stävan.
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
