Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ivan Oljelund: De sju bröderna. Ur en dalsländsk bondesläkts historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De sju bröderna
Om den känslige diktaren menat att han alltid gick bröstgänges
tillväga, så är det sant.
Märkvärdiga och populära i samma mening som Jan voro
dessbättre icke de andra bröderna, men tillsammans bildade de en
makt i Håbol och grannsocknarna som ingen tilläts gå förbi.
Magnus, den yngste, levde ännu på Lignells tid, »rättvisligen berömd».
Han ägde allmänna intressen och ett förhållandevis fromt sinnelag.
Man tänker mer än en gång, när man lyssnar till de otaliga
historierna om »de sju» och vandrar på de högbelägna vägarna,
där de redo, på ett annat, världsberömt sjutal bland bröder,
Alexis Kivis. Kraften, humorn och naiviteten finns här, som bland
de sju finska bröderna, men därtill rikedomens grovhuggna
stormod. I händerna på den rätte skildraren är det ett överflödande
stoff, ämnet till en vild, grotesk, primitivt stort tillskuren släktsaga.
Släktens kvinnor skämmas heller inte för sig, kaka sökte maka.
Om Katarina är redan talat. Ingegärd, äldsta sonens hustru, var
även en kvinna i helfigur på gott och ont. Det dramatiska onda
gör mer väsen av sig än det fridsamma goda. Ingegärds starkaste
eftermäle är dramatiskt.
Hennes son Andreas bodde i Vägne, i gården där jag får del av
deras historia. Andreas är håboling av det mörka slaget, han
dricker för att känna sig ljusare. I detta »ljusa» lynne spärrar
han kronans landsväg, som stryker vid husknuten, och hejdar de
vägfarande — för ingenting annat än för glädjens skull. De skola
dricka med honom och berätta nytt från världen. Är det långt
mellan fororna och karriolerna, sadlar han sin häst och rider ut
i bygden. Står en stugdörr öppen, rider han in på köksgolvet och
vänder mellan vaggan och spiseln. Den kloka hästen kliver ibland
försiktigt över vaggan, han är alltid nykter. Om Andreas liknade
sin häst i nykterhet, så skulle hans unga hustru, Anna Catarina,
vara lyckligare. Även hans mor, Ingegärd på Högkil, skulle känna
sig lugnare. Hon anklagar hustrun för att hon inte kan hålla sin
man från glaset. Hon har alltid varit emot sonens gifte. Anna
Catarinas börda blir tung. Hon funderar kanske på att ta livet av
sig? Hon bär ett barn igen. En dag insjuknar hon häftigt, men
repar sig. Hon hade ätit en smörgås med riven ost på, som
Ingegärd sänt som försoningsgåva från Högkil. Så säger det ilsnabba
pratet. Mellan de båda gårdarna är avståndet inte stort.
Ett par dagar senare kommer svärmor för att efterhöra hennes
tillstånd. Hon har kaffe med sig och bjuder den kränka. Efter
111
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
