- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1936. Dalsland /
112

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ivan Oljelund: De sju bröderna. Ur en dalsländsk bondesläkts historia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ivan Oljelund

den kaffekoppen får Anna Catarina ånyo gå till sängs. Men nu
är det allvarligt, pastor Rudqvist tillkallas från Ed och ger henne
nattvarden. Han är ensam med den sjuka och mottager hennes
bikt. Straxt efteråt avlider hon. Ingen fick någonsin veta vad Anna
Catarina sade i bikten. Men Andreas tror att han vet det. Ty
innan pastorn går, säger han ett allvarsord till Andreas. Jag blir
allt ett svårt vittne mot dig en dag, säger han. Menade pastorn
inför Domen? Anklagade han Andreas för att han med sin supiga
levnad förkortat Anna Catarinas liv? Eller hade hon bekänt att
hon tagit gift i sin olycka? Eller yppat misstankar mot sin
svärmoder? Ingen vet, ingen fick någonsin veta det.

Men folk tror att Andreas vet det. Prästen menade tinget, inte
Herrans dag. Ty Andreas vet att hans mor haft sin hand över
kaffekoppen. Så tror folk.

Doktor Sandmark från Vänersborg infinner sig och besiktigar
den döda. Han fann spår av arsenik. Arseniken tjuv såldes den
tiden, 1821, av alla kringvandrande västgötaknallar, fanns i de
flesta gårdar och användes såsom stimulans, liksom vi nu äta
tabletter av olika slag. Hade Anna Catarina tagit arsenik och av
ovarsamhet eller med avsikt tagit för mycket? -Eller hade hon
blivit »förgiven»? Ofta spökade arseniken i tidens
brottmålshistorier. Den samtida Almqvist berättar ofta därom.

Nu hände emellertid något, som gav folk full visshet. Pastor
Rudqvist »kom bort». Han visste för mycket om arseniken och
var den kom ifrån.

Han satt en eftermiddag på gravöl i Bråten väster om Ed, då
en av Ingegärds brukare, Petter i Bränna, infann sig och bad
honom ofördröjligen komma till fadern, som insjuknat och
väntade slutet. Petter gav sig iväg oförtövat och prästen red efter.
Han red från Ed till Bränna, förbi Ingegärds Högkil.

Från den resan återkom han aldrig. Han hade tagit en
udde-vallare som färdkäpp från Bråten och i Ed steg han av och
ökade på med ett par supar sött brännvin och spelade ett
bräd-parti med fältväbeln Dahlqvist. Så fortsatte han. I Vångsjö, ej
långt från målet, sågs han sista gången något ostadig på
hästryggen och upprymt sjungande. Det var i solnedgången den 1 april
1821. Sen sågs han aldrig mer i livet. På sommaren, i juli månad,
hittades hans döda kropp i sjön Grann vid Vägneåns utlopp.

Hur hade han kommit dit? Det blev aldrig utrönt i den
långvariga och vidlyftiga rättegång, som nu följde och i vilken hela

112

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:07:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1936/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free