Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ivan Oljelund: De sju bröderna. Ur en dalsländsk bondesläkts historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en annan sägen att Håbolssläkten härstammar från en norsk
kung, Halvdan Svarte, som efter digerdöden vandrade inåt
Sverige och träffade på en flicka, som undgått pesten och vandrade
västerut. Hon påstås ha varit en folkunge ... Så nog pekar det
åt Norge och är kungligt värre, men, som sagt, jag åtar mig inte
att reda ut det.
Under senare hälften av 1800-talet ägde släkten en medlem,
som med eller utan kungligt och klingande påbrå gjorde sitt namn
välkänt och riksbekant. Det var riksdagsmannen och
lantmannapartisten Petter Andersson i Högkil, sonson till den äldste och
rikaste av »de sju». Under åttio- och nittiotalen representerade han
Tössbo och Vedbo häraders domsaga i riksdagen, åtnjöt stor
aktning av vänner och motståndare för redbarhet och ovanlig
insikt i statsförvaltningens alla grenar, var statsrevisor, tillhörde
flera utskott och var givetvis i sin hembygd överlupen med
offentliga uppdrag. Även den spirande hembygdsforskningen
intresserade hans varma och klarsynta intellekt, han bildade Dalslands
fornminnesförening och var en av Hazelius’ uppskattade
medhjälpare. Hos denne frisinnade patriot slog alltså Håbolskraften ut i
landsgagnelig verksamhet, och när han alltför tidigt gick bort,
vid 57 års ålder 1894, skrevs det vackra runor om honom i alla
landets tidningar.
Idag är det Håbols allt i allo, »Karlsson i Vägne», som bär
släktens ljusa färger med äran. Otaliga äro de uppdrag han burit
under en mer än trettioårig, offentlig verksamhet i sin och
fädernas hembygd. Han har även varit den ledande kraften vid
tillkomsten av hembygdsgården, där den gamla Gäserudsbyggnaden
reser sig på den ljusa och frilagda höjden, på sin ursprungliga
plats. Sonen i femte led tillvaratog och restaurerade gården,
varifrån släkten en gång utgick; inte många hembygdsföreningar
kunna yvas över ett så vackert förvärv.
Vi ägna en eftermiddag åt att i bil bese socknen.
Gäserudsgården är en märklig hembygdsgård även därför att den varit
fyra riksdagsmäns hem. Den förste, Måns Eriksson, var
riksdagsman under Karl XII:s tid, då han troligen hade det makligt,
intill frihetstidens första år 1720. Hans son Erik Månsson, satt
sina riksdagsår under frihetstiden. Så kom den förut nämnde Per
Bågenholm, under 1760- och 70-talen, samt hans son Petter
Bågenholm, kring början av 1800-talet. En gård, rik på minnen och
sockenhistoria och ett ovanligt vackert byggnadsverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
