Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof Forsén: Från järn till trä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olof Forsén:
FRÅN JÄRN TILL TRÄ
^kog och vatten — trä till bränsle och vatten till kraftkälla och
färdevägar — fick Dalsland i rikt mått av vår Herre. Malmen,
som också behövdes för en givande bruksrörelse när den tiden
kom, var han mera njugg med.
I stora delar av landskapet susade väldiga skogar som väntade
timmerhuggarens yxa och bondens svedja. Forsarna dånade
oavbrutet och gåvo inte mer avkastning åt människan än den fisk hon
kunde fånga. Först när de första stapplande försöken till gruvdrift
och bruksrörelse gjordes på 1640-talet, kommo vattenvägarna,
vattenkraften och skogens bränsle på allvar till sin rätt.
Malmfyndig-heter gjordes tid efter annan i olika delar av landskapet, man
öppnade en gruva här och en gruva där, först i Vedbo härad. Det växte
upp masugnar och stångjärnshammare, det anlades vägar från de
nya spirande centra i obygden mot mer tillgängliga trakter, men
glädjen blev inte långvarig. Malmtillgången var för obetydlig, och
man fann snart att en dalsländsk bruksrörelse var otänkbar om
den skulle lita till dalsländsk råvara. Omständigheterna i
grann-landskapet åt norr kommo härvid dalslänningarna väl till pass.
Där föreföll malmtillgången obegränsad, men skogen började tryta
och vattenfallen förslogo inte. Tackjärn från masugnarna i
Bergslagen fraktades över Vänern söderut, och det dalsländska
träkolet och de dalsländska forsarna fingo allt större uppgifter i
kulturens tjänst. Nu tillkom Upperuds bruk, och därmed hade
bruksrörelsen i Dalsland fått ett bestående centrum.
Runt om i norra Dal togos vattenfallen i anspråk. Vad
rörelsen betydde för landskapets ekonomi kan inte mätas efter
antalet smeder som voro anställda vid bruken. Det blev nya tider för
bönderna. Deras skog fick ett annat värde, kolmilorna pyrde runt
om i bygden, och bruken krävde arbetskraft i långa banor för
frakterna från hamnarna vid Vänern upp till bruken och från
bruken med den förädlade varan till hamnarna igen.
En början var gjord, men svårigheterna skulle snart inställa sig.
119
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
