Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof Forsén: Från järn till trä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från järn till trä
tätningen för en karl. Men det kunde också bli mer vid särskilda
tillfällen. Om man träxte (tröskade) otta, bjöds det sexton
skilling — men då fick man också stiga upp klockan två. Högsta
lönen för en dräng var 1860 45 riksdaler om året och »behör», d. v. s.
ett par stövlar, ett par skor, två par strumpor — varav ena paret
nytt, det andra »vidbundet» — två lintyg, ett av lärft och det andra
^v blaggarn. För en piga hos smederna var det inte så fett, hon
fick nöja sig med tolv kronor, om det fanns bara en ko i huset, men
hon kom upp i sexton där man hade råd att hålla sig med två kor.
En smed hade det litet bättre: han fick 60 kronor om året kontant
och dessutom »uttag», d. v. s. spannmål, som han fick hämta vid
bruksmagasinet.
— En skulle tro att de klagade för det var knappt och
besvärligt. Ånej! Nog kunde en bli trött av den långa arbetsdagen,
men när en hade vilat lite och fått lite mat, så kunde en nästan
stå på huvet eller hoppa över gärdesgårdar!
I Upperud träffa vi en man av gamla stammen, Karl Emil
Åman, som också har varit med och arbetat i åratal för tjugofem
öre om dagen. Han ger en liten livlig bild:
— Smeder och drängar bodde tillsammans i »Kuja». De var
inne hos familjen och fick sig ett ordentligt mål mat ibland,
annars fick de inte komma hem till käringen på hela veckan
förrän lördag kväll. Folk kom till smedjan med »räckebete» när
de hade gjort ifrån sig ena smältan. (Man räckte ut två smältor
på varje skift i stångjärnssmedjan.) Räckebeten bestod av en
fjärdings kaka, en sillebete, och en bolle med dreck. — Det var
inte illa om de fick det. Spiksmederna fick nöja sig med
vassvälling. — Men så på lördag eftermiddag slog de igen. Då skulle
de göra sig fina för att gå hem. Det blev till att kasta ett
smältestycke i vasskaret och så hoppa i och vaska sig.
Kalle Borgstedt i Bäckefors, nära nittioårig, har också väl reda
på sig. När lancashiresmedjan byggdes 1829 tog de hit en »labro»
från England, säger han. Den seglades till Upperud, och femtio
man och två oxar hämtade den där och drog den hit. — En
smedja byggdes i Bäckefors 1837 — inte en häst var med, så
gott om folk hade de.
— I spiksmedjan fick man arbeta både tolv och fjorton
timmar om dagen. I slutet på veckan gick de alltid ut 3—4 på
morgonen, för att de skulle få färdig ’förlagan’. Det var en låda
tre-tumsspik — 11,000 i den — eller två lådor fyrtumsspik med 6,000
8. STF 36. 1 qq
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>