- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1936. Dalsland /
140

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Fries: På Kroppefjäll

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Carl Fries

han nu i ena ändan vid en påle eller vid stranden och drar den
sedan med hjälp av båten som en not fram över maden, så att
fräknen skjutes ihop innanför slanorna och kan lastas i båten
eller bäras i land för att läggas till tork på backen vid stugan.

Det är säkert en gammal teknik han använder vid denna
sjöslåtter. Ett mödosamt arbete är det, och han får göra det utan hjälp,
ty han är ensam på torpet.

Det är bara några få kilometer från den stora gården till stugan
vid sjön. Men ingen väg leder dit, knappt en ordentlig stig, och den
som inte känner terrängen får ta solen eller kompassen till hjälp
för att inte tappa bort sig. Gården ligger på slätten, stugan på
Kroppefjäll. Det är två världar, som möta varandra, slätten och berget,
och gränsen mellan dem är Kroppefjälls brant, där den stiger som
en hög bergkust mot himlen bortom den släta lerbottnen.

En gång i tiden, för tio tusen år sedan, var Dalsland en skärgård
— det veta vi nu — där Kroppefjäll låg som en mäktig ö ytterst mot
havet, på samma sätt som Utö eller Ornö i nutiden möter Östersjön.
Över lerbottnen, som nu är Dalboslätten, svallade vågorna och
brötos mot Kroppefjällsbranten, där man än idag kan se hur
bränningarna härjat i stenramlen och gjort om dem till rullblock och
klappersten. Och fast lerbottnen nu ligger bar, verkar Kroppefjäll
alltjämt som en väldig ö, där det lyfter sin bergmassa över
dalstråken i söder och norr, över Valbodalen i väster och Dalboslätten i
öster. Med gråa gnejssidor och svartgrön granskog gör fjället en
bister front mot Valboåns breda sänka; gårdarna som rada sig
utefter vägen söder ut från Järbo ha de öppna ägorna framför
sig ner mot ån och bergmuren i ryggen. Ännu djärvare tornar sig
den östra sidan, och från krönet ser man över Dalboslättens
åkervidder och skogband, långt borta under himlen en blank strimma,
en vattenhorisont. Det är Vänern.

Till hundra meters höjd eller mera stiger Kroppefjäll över
landet. Själva namnet änger fjällets skapnad; kropp betyder här
takkrön — jämför det gamla ordet kroppas. På detta tak ligger ett
stort stycke av Dalsland, några kvadratmil av gråberg, skog och
mossar, med sjöar och tjärnar och med små lövrika ängsmarker
gömda i sluttningarna mot vattnen, inklämda mellan
bergknölarna. Det är en tyst och enslig skogsbygd, tre mil på längden ©ch
en på bredden. Ett stycke kärv nordisk natur, men växlande nog
i sina svenska färger, från barrmörkt och mossbrunt till lövgrönt
och vattenblått.

140

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:07:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1936/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free