Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Fries: På Kroppefjäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Fries
Där Kroppefjäll i sydväst sänker sig mot Färgelandabygden,
ligger Nyckelvattnet i ett landskap som tillhör fjället men vetter
mot bygden. Det går en väg förbi sjön, den enda landsväg som
övertvärar Kroppefjäll. Men vägen sneddar bara över ett litet hörn
av fjället, från Färgelanda till Sundals-Ryr, och norr om denna
väg ligger hela den väldiga platån utan en enda förbindelseled
mellan öster och väster, om man undantar de medeltidsaktiga
kärrvägar och steniga stigar söm leta sig fram över fjället.
En vacker dag i somras följde jag den nyssnämnda vägen från
Färgelanda upp mot Nyckelvattnet. Vid Östra Stigen äntrar den
Kroppefjäll och kröker in mellan höjderna. Till höger om vägen
ligger en tjärn och speglar bergen och rymden i ett svindlande
perspektiv, där de vita näckrosorna tyckas sväva fritt över ett oändligt
djup av himmel och sommarmoln. Det är den första av de hundra
tjärnar som gömma sig i denna bergsskog.
Åter en krök av vägen och åter en sjö, Nyckelvattnet, med
lövskog i sluttningarna och åkerlappar, där rågen står med
fullma-tade ax, som redan luta på sitt strå. Bortom rågen är det skog och
en grå bergvägg och tallar på krönet mot himlen.
Marken stupar brant mot sjön och här i västersidan blommar en
lustgård. Solen lyser genom eklöv, mellan hassel, rönn och sälg
ned över blåklockor och johannisört. Men en och annan gran
skjuter i höjden mellan ekarna och blåbärsriset tränger sig in bland
ängsblommorna. Det är en blandning av ljust och mörkt, av
lövskogens och barrskogens väsen. Här finns som så ofta i de svenska
markerna en inre spänning mellan dessa motsatser; man
förnimmer den på varje punkt och bakom idyllen i gläntor och snår
skymtar ett maktspel, som bestämmer den levande naturens framtid.
Men denna natur är lyckligt omedveten om sådana ting, den njuter
av sommardagens sol, blommar, doftar och sjunger. Från granarna
kommer gärdsmygens fina melodi, sylviorna locka och på ett
hallonblad i snårkanten sitter en stor spindel, vackert brun och grå,
och vaktar sin barnkammare, en vit boll av spindelväv.
Hallon-bladet är invirkat i kammarens vägg och genom den skira
vävnaden skymtar innerst en gulvit kokong och ett myller av små
spindelungar, som leva och växa till i detta luftiga förvar.
Med ekar och blommor, med granar och ormbunkar går denna
mark ned till sjön, där drillsnäppan flyger i bågar över ytan och
svalting och notblomster tåga ut i glesa förband mot det öppna
vattnet.
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
