Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Carl Fries: På Kroppefjäll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Fries
Detta var Nyckelvattnet och det ljusa inslaget i Kroppeij alls
natur. Men det mörka överväger. En annan dag gick jag över
»Slättfjälla)) och Björnemossarna till Gåsevattnen mitt inne på den
väldiga platån. Redan namnen säga något om landskapet här.
Slätt-fjälla är en mosaik av skoglösa Hacka Ij ungberg och blöta mossar,
där ängsullen, »mörtågen)), härskar och där klockljung och
myrlilja sätta sparsamma färgklickar av skärt och gult i de raggiga
tuvorna. Den som vandrat över de kala ljungbergen i Bohuslän eller
Halland känner igen landskapet. Västkustnaturen sticker fram sitt
ansikte här mitt inne på Kroppefjäll och påminner om att
Bohuslän inte är långt borta.
Men där Björnemossarna gå ut mot Gåsevattnen och flytta
horisonten långt bortom tjärnar och sankmark, där ligger det över
tavlan ett omisskännligt drag av den svenska norden, av myrarnas
ödeland i den översta skogen. Vildgässen, som väl en gång haft
sin hemvist kring Gåsevattnen, äro nu borta, men landskapet är
oberört; om vårarna bullrar orrleken som förr kring tjärnarna och
där man går fram utefter det svarta vattnet spritter öringen ut ur
sina gömställen under torvkanten.
Den flacka, nästan skoglösa platå, som innefattar Slättfjälla
med Slättfjälls- och Björnemossarna, är Kroppefjälls ödsliga
centrum. Här går, från norr till söder, gränsen mellan Valbo och
Nordals härader. Öster om denna mittplatå, som ligger på ungefär 200
meters höjd över havet, sluttar terrängen tämligen jämnt mot
Bo-danesjön. Här är jordmånen bättre och skogen står frodig i
sluttningarna; det är mest gran men också björk och asp. En gammal
fallfärdig hässjeställning på en skogsäng visar att här varit slåtter
för åtskilliga år sedan.
Ett stycke öster om Gåsevattnen fann jag en stig, den förenade
sig med en annan, en tredje och en fjärde föllo in; det var som ett
flodsystem, och man kunde inte gå vilse, man fördes ovillkorligen
nedåt mot bygden. Men granskade man uppmärksamt dessa stigar,
där de slingrade mellan stenar och ljung i skogen och sökte sig på
kavelbroar över kärren, så kunde man se att de voro övergivna.
Där människofötter trampat genom årtionden och slitit upp en fåra
i marken, syntes nu inga färska fotspår, ljungen och gräset flätade
ihop sig och höllo som bäst på att rycka in från höger och vänster
för att dölja och utplåna den smala vandringsleden, och
kavelbro-arna över kärren voro gamla och halvt förmultnade. Något måste
ha inträffat, som gjort slut på den mänskliga samfärdseln häruppe
146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
