Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helge Kjellin: En värmlänning reser genom Dal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Helge Kjellin:
EN VÄRMLÄNNING RESER
GENOM DAL
En Åmålit dog och kom till himlen. På Sancte Pers fråga, om
han trivdes, svarade han tvekande: »Jo tack, det går väl an.»
Förundrad frågade Sancte Per, vad han menade, och fick då till svar:
»Jag skulle nog egentligen vilja tillbaka till Åmål. För där känner
jag fôlke.»
Denna goda historia, som läroverksadjunkten Gustaf Lindwall
berättat i en uppsats »Några funderingar om Dalsland» i den
dalsländska årsboken Hembygden 1926, rann mig i minnet, när
turistföreningen sistlidna höst bad mig göra en bilresa genom Dal.
Historien blir inte sämre för det att den ursprungligen tycks
stamma från studenthumorns och studentsångens glada representant,
»Sveriges populäraste lektor», ungdomsförfattaren och reseskildraren
N. P. Ödman, själv ett Åmålbarn av födelsen, vilken i »Nya
svenska resebilder» lägger orden i gamle »Fyll-Kristians» mun, ett
godmodigt gatuoriginal från 1840-talets Åmål. För denne var den
lilla staden ett jordiskt paradis, där han var »känd mä fôlke» och
där han — när glädjen satte åt för häftigt — kunde ostört få sjunga
ut den i gatorna, utan att »stadstjänaren» Nyman lade sordin på
den. Vad brydde han sig om att fåkunnigt folk kallade hans kära
stad för »Åmolahåla» eller invånarna för »Amelekiter» eller att
man till och med gjorde ett ordstäv om den: »Ändå något, sa hin,
när han fick se Åmål». För honom var den trivsam, och detsamma
måtte också de till torget inresande bönderna då ha tyckt, att
döma av Pelle Ödmans ord i nyssnämnda resebilder: »Någon nykter
från staden hemkörande bonde kan jag ej påminna mig, att
jag då för tiden någonsin såg». Var juldag gav stadens dåvarande
storhandlare Gustaf Kjellin, som f. ö. var gift med Selma Lagerlöfs
faster, ett jättekalas hemma hos sig för »hela staden», och
sämre var inte patron J. A. Meyer, storhandlande också han, som
med maka, född Fryxell, brukade ställa till julkalas i sitt hem för
över hundra personer. Under höstmarknaden inlogerades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
