Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helge Kjellin: En värmlänning reser genom Dal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helge Kjellin
tetsfullt konserverade ödekyrkan från 1600-talet, som lockar oss,
och i dess vackra och värdiga ruin liksom också på den hägnade
kyrkogården därutanför med dess västgötska solkorsvårdar av
kalksten känna vi starkt den andaktsfvllda stillhet, som denna
de dödas och det förgångnas helgade plats så enkelt och så gott
predikar.
Om livets strid och dess sorger och bekymmer påminnas vi
eljest strax därutanför, där Västergården ligger, arbetshemmet för
försumliga familjeförsörjare och ovilliga familjefäder. Och om den
hårda sega kamp, som Dalboslättens folk måste kämpa med den
hårda torra leran, erinras vi, när vi på nytt susa fram i vår bil
ner emot Dalbergsån, som här i Erikstad solfjäderformigt samlar
upp vattnet från Kölan, Dälpan och Frändeforsan och sedan med
ny kraft och under det nya namnet vindlar rätt österut mot
Vänern och medeltidsfästet Dalaborg på den s. k. Slottsbacken strax
norr om åns utlopp. I ett tal till bonden Nils Sandberg i Ekebro,
som 1799 belönades av Kungl. Patriotiska Sällskapet med en
silverbägare för utförd nyodlingsbragd, dundrade lantrådet C. J.
Ing-man-Manderfelt i Bolstad mot Dalböndernas efterblivenhet ifråga
om lermarkens förbättrande och uppmanade dem att blanda den
med sand eller med hopbränd tuve- och stubbejord från ängar
och utmarker och att taga exempel av östgötarna. »Är icke du,
min landsman Dalbo, lika så wäl människa som Östgöten? Har
du icke hufwud och händer skapta som han? Så låt då oxen stå
länge nog i dit wapen och för din plog, men blif aldrig hans
we-d er like.»
»De tala i Grinstad, som om de hade en het sill i halsen»,
säger chauffören. Uttrycket får stå för hans räkning. Det är det
tjocka »l»-et, som spökar, det förstår man när han sedan sjunger
nidvisan mot Sundalingarna: »Vi ska dansa kring sopelimmen
(—kvasten), tills sola den står så högt på himmeln, högt på
himmeln». Men se där ha vi Grinstads kyrka.
ȁh, se god dag, min hedersgumma!
Hur länge har du stått på Dal?
Var god och säg mig i en summa
Din ålder och ditt åratal!
Du blef väl gjord den gamla tiden,
Katolicismens dunkla tid,
Som längesedan är förliden
Med all sin vantro, kamp och strid.»
182
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
