Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - J. W. Sandström: Den svenska vintern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska vintern
värd hastighel. Den störtar utför fjällsidan som vattnet i ett
vattenfall. Det var en sådan fallvind som bortförde den halvfärdiga Nya
Sylsstationen.
Dessa lokala men intensiva snöstormar gåvo upphov till många
överraskande och märkvärdiga företeelser. Den 16 januari 1911,
då jag befann mig vid Björkvattnet söder om Tärna, var väderleken
utpräglat periodisk. Omkring 10 minuter rasade hård storm,
varvid oerhörda snömassor kommo ner. Därpå blev det vackert
väder med solsken i 10 minuter, varpå orkanen åter vidtog och
räckte i 10 minuter. Övergången från vackert väder till orkan och
tvärtom var mycket kort och hela perioden fullbordades under
loppet av 25 minuter. Detta periodiska väder, som är väl känt av
befolkningen, kallas ilgångar. Det fortsatte hela dagen och jag fick
sedan veta att det räckt längs hela Storuman ända ner till Gunnarn
öster om Stensele, en sträcka av 14 mil.
Vid detta tillfälle var dalen fylld av kall tung luft ända nerifrån
dalbottnen upp till fjällets halva höjd. Ovanpå denna tunga luft
låg varm lätt luft. I skiljeytan mellan två sådana luftmassor av
olika specifik vikt kunna vågor uppstå på samma sätt som vågorna
på en vattenyta. När snöstormen störtade utför fjällbranten ner i
snöstorm
vsrrn luft
dalen tjänstgjorde den som en jättefiolstråke. Fiolsträngen var
skiljeytan mellan den varma och kalla luften, vilken sattes i
vibration av de nedstörtande snömassorna. Därav den periodiska
väderleken.
Den 9 februari 1911 såg jag den mäktiga kompakta snöstormen
draga fram längs Barturte Tuoddar. Vädret var klart och jag kunde
uppskatta stormens hastighet av ojämnheterna på snömolnets övre
yta. Där fjället slutade störtade den snöfyllda luftmassan utför
fjällbranten. På 12 kilometers avstånd hörde jag snöstormen som
dånet av ett vattenfall.
Nu bildades ett moln över avgrunden. Det hade en egendomlig
symmetrisk form och jag kunde se vertikalrörelsen i detsamma.
13. STF :ili. <)†j
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
