Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gösta Lundquist: Två hundra vandrarhem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gösta Lundquist
kör förbi Borghamn och därifrån den härliga lilla vägen över
själva Omberg, där ni vid Västra väggar får en av de mest
storslagna utsikterna i hela Vätternområdet, och slå er sen efter de
fem milen till ro i Stocklycke.
Den gården vid Stocklycke äng är en av de verkliga pärlorna
bland STF:s vandrarhem. En idyll i hjärtat av vårt lands kanske
mest besökta turistområde. På tre kilometers avstånd ligger stora
vägen, men ändock är det hela så lugnt, så orört, som man
inbillar sig att det också var på den tiden, när romantiken som bäst
var i färd med att plantera sin blå blomma bland övriga
prunkande blomster på Stocklycke äng.
Mot vårt program stannade vi här en dag och en natt utöver de
beräknade. Vi åto vildvuxna krusbär på »Hjässan», badade i
bränningarna vid Oxbåset, gjorde en tur utåt slätten igen, stakade
flatbottnade ekor genom Tåkerns vassruggar, föllo i andakt inför
stenen i Rök och Himladrottningen i Heda. Och gjorde slutligen
på kvällen i Alvastra ett misslyckat men hjärtligt försök att —
som våra farföräldrar — i en syntes förena kloster- och
månskensromantiken.
Det sista misslyckades som sagt. Historia, faktisk historia, kunna
de gripas av, dessa ungdomar. Men sentimentalitet är dem fjärran.
De små vägarnas lov har sjungits i det föregående, men mellan
Alvastra och Jönköping kan man inte gärna välja någon annan
väg än den stora huvudvägen. Den är en upplevelse liksom hela
denna bygd längs den härliga Vättern. Vi följde denna ojämförliga
led, klättrade upp till Brahehus raka vägen genom snåren,
hänfördes av samma utsikt som en gång slottsherren, den första
människa i vårt land som synbarligen gjort estetiska skäl till
huvudsak vid uppförandet av sin boning, och hamnade i Gränna.
»Parasitsamhälle», sade Majken med övertygelse, när hon fick
höra att 25 000 människor under midsommardagarna här i denna
stad på 1 300 själar sökt mat och logi. Det blev en livlig diskussion
över frågan huruvida ett samhälle som livnär sig av att ge mat och
logi åt turister är mer parasiterande än exempelvis ett som slagit
sig på att göra kläder eller skor. Till sist kommo vi överens om
att det kan vara lika vällovligt att arbeta direkt för turister som
att leva på industri eller sjöfart. Grännas ära var räddad, och utan
att komma i konflikt med våra samveten kastade vi oss över
polka-grisarna, Andréemuseet och Grännapäronen. Och togo därefter
båten över till Visingsö.
260
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
