Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gösta Lundquist: Två hundra vandrarhem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gösta Lundquist
jan av denna artikel. 85 procent av alla gäster i vandrarhemmen
utgöras av människor som utan dessa billiga kost- och
logimöjligheter skulle haft stora svårigheter att bege sig ut och resa. Detta
förtjänar att ännu en gång betonas. Ser man saken på längre sikt
så borde för övrigt detta redan i ungdomen grundlagda intresse för
att färdas och se sig om i landet så småningom även kunna
komma de »professionella» gästgivarna till godo. Jag kan inte se annat.
Har man redan som ung lärt sig resa, så reser man också som
äldre, då med en starkare ekonomisk ryggrad — få vi hoppas —
och också med ett ökat behov av bekvämlighet. Då uppsöker
man inte vandrarhemmen. Jag minns väl själv hur fundersam
jag kände mig vid starten när jag tänkte på alla de fjorton nätterna
jag hade framför mig i logement och på halmmadrasser, uppå
vilka senare jag regelbundet varje kväll på slaget klockan tio
måste ha intagit ryggläge. Minni-ha-has trosvissa försäkring, att
hon aldrig i sitt liv, inte ens som gammal käring, skulle bo på
något annat än vandrarhem, får man väl skriva på den
ungdomliga entusiasmens konto.
På femte dagen av vår färd — fram på kvällskvisten — efter en
härlig snabbtur på slingrande vägar genom det tysta Småland
anlände vi till vandrarhemmet i Tiraholm.
Vi funno strax att det var Vandrarhemmet med stort V.
Egentligen förtjänar nästan alla vandrarhem stor begynnelsebokstav.
Men bland många förträffliga platser unns det ändock alltid någon
eller några som man skattar ännu högre än andra. Och Tiraholm
det låg nu begreppet Paradis bra nära.
Tänk för ett stadsbarn att komma ut och bo i en gammal
herrgård på landet, där vällingklockan ännu klämtar för arbetet, i en
trakt där »stora landsvägen» bara är en liten bygdeväg och
sidovägen därifrån ner mot herrgården är fylld av grindar, som
öppnas av b ar fotalass ar. Där närmaste järnvägsstation är två mil
avlägsen och handelsboden ligger nästan lika långt borta. Där bygden
är urgammal och gården omtalad i sagorna.
Här stannade vi en dag. Ungarna sprungo omkring som kalvar
på grönbete. Fiskade pankor i Bolmen, rodde omkring på denna
underbara sjö, plockade fem liter svamp i närmaste hage och
rensade den sedan på kvällen i självaste herrgårdsköket i hela den
stora familjens sköte.
Det gick vidare genom småländska bygder. Älmhult med Möc-
264
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
