Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gösta Lundquist: Två hundra vandrarhem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gösta Lundquist
marblå himlen allt under det Majken sjöng vackra och rörande
visor och Abu berättade vad han visste om de kraftiga stenblocken
ovanför våra huvuden högst uppe på åsens krön. Det var Ales
stenar vi sågo, det mäktiga stenskeppet, byggt till minne av någon
hänsoven viking.
Kring oss ven vinden. Ute till havs drogo båtarna fram. Den ena
efter den andra. Men längst borta vid horisonten under den
blåsvarta himmelen syntes bara några tunna rökslöjor svepa över
den strimma av silver i vilken havet upphörde.
I Malmö slutade som sagt vår resa. Majken och Laban gåvo sig i
väg till Göteborg. Jocke dröp av nattåget i Alvesta för vidare
befordran till Oskarshamn. Det skrattande vattnet lämnade oss med
en tung suck i Mjölby och vi kvarvarande stockholmare skildes
på Vasagatan, medan det stritt strömmande regnet — det första
på jämnt 14 dagar — gav avskedet dess rätta bakgrund.
Två dagar efter hemkomsten fick jag ett brev. Det var från
Majken och Laban. Båda hade de funnit övergången från cykelsitsen
till tågbritsen alltför svår att verkställa. De hade fortsatt att vara
landsvägsriddare. Med stora prydliga kråkfötter stod det präntat
på kuvertets baksida:
Avsändare Majken och Laban, Landsvägen.
272
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
