Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berit Spong: I Engelbrekts spår. Till 500-årsminnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Berit Spong:
I ENGELBREKTS SPÅR
TILL 500-ÅRSMINNET
IM är bönder och bergsmän knöto en ring om det »Danska
Borgläget» på Stockholms slott år 1436, kom kyndelsmässoaftonen
med hemska ljus: en mordbrand anlagd i ett stormväder. Detta
»ilgrep», som den gamle historieskrivaren Thuneld uttrycker sig,
kvävdes i sitt gry. Även andra, svenska planer, som ej nämnas
med så hårda ord men kanske lika väl förtjäna det, stäcktes vid
den tiden, och när Engelbrekt red tillbaka söderut hade han vid
sidan av de svenska stormännens rikshövitsmannanamn skrivit
det som borde stå där — sitt eget. Han hade segrat i en klostersal
bland idel ord och pergament, men fästena runt Sveriges gränser
hade genom kung Eriks löftesbrott åter kommit i danska fogdars
våld, och nu red han ut för att börja en ny befrielsefärd. Nu skulle
han först »beställa» en gråstensborg, där pilar redan regnade och
stenslungor dundrade i februarimörkret. Det var det gamla
Nyköpingshus.
Där skall jag börja en resa i Engelbrekts spår, så gott sig göra
låter, när femhundra år ha sopat över dem. Men min resa går på
släta vägar i sommarväder, där hans gick i drivor och is, och någon
större kontrast kan icke tänkas än mellan mitt menlösa syfte och
hans. Jag skall bara stanna en stund vid några av de fästen han
»bestallade», vid några av de kyrkor eller kloster, där han
måhända bad en bön eller rastade en natt, låta blicken glida över
samma hav och klippor, som han såg på sin färd, och på några
sträckor färdas samma vägar som han. Min resa är bara en
anspråkslös sten i den breda och höga sockel, som nu efter jämnt ett
halvt årtusende åter muras under hans bild, lyfter den och låter
den lysa för allt folket.
Om man undantar kyrkorna, finns av det Nyköping, som såg
Engelbrektshären tåga fram, ej mycket kvar ovan jord. Det
medeltida gatunätet ersattes efter den stora ryssbranden i början av sjut-
273
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
